Sjuksköterskors erfarenheter av att i sin profession möta barn som far illa : En litteraturstudie

Bakgrund: Barn som far illa är ett vitt begrepp och innefattar såväl fysiskt som psykiskt våld mot barn samt omsorgssvikt. Forskning visar att all form av vanvård och omsorgssvikt i barndomen har samband med ökad risk för en rad konsekvenser även i vuxenlivet. Hit räknas flera sjukdomar, ökat riskbeteende, sämre självskattad hälsa samt sämre socioekonomisk status. Staten har det yttersta ansvaret för alla barn under 18 år. Som ett led i detta har bland annat sjukvårdspersonal en plikt att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Dock finns undersökningar som visar på underrapporteringar från just hälso- och sjukvården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att i sin profession möta barn som far illa. Metod: En beskrivande litteraturstudie av tio artiklar med kvalitativ ansats. Huvudresultat: Att möta barn som far illa genererar många gånger starka känslor hos sjuksköterskorna och det finns ett stort behov av emotionellt stöd. Många sjuksköterskor beskriver att de känner sig oförberedda på uppgiften att möta dessa barn. De finns även en osäkerhet över när misstankar anses giltiga att anmäla varför både utbildning och handledning återkommande efterfrågas. Slutsatser: Sjuksköterskor behöver stöd i arbetet med den här frågan. Specifik utbildning och utarbetade riktlinjer skulle utgöra bra verktyg, samt om stöd och debriefing också arrangerades från ledningsnivå. Ett förbättrat samarbete med socialtjänsten skulle kunna avdramatisera processen att anmäla.Background: Child abuse leave marks into adulthood. Research shows that abused children take higher risks in their teens, report lower self-estimated health as adults, are overrepresented in several physical and psychological conditions, and also hold lower socioeconomic status. Child abuse includes all forms of physical, psychological and emotional abuse as well as neglect. It is the outermost responsibility of the Swedish state to protect all children under the age of 18. As a part of that responsibility some professions, including health care personnel, are legally liable to report to social services. However, figures indicate that health care personnel in comparison to other professions with duty of mandatory reporting are under-reporting. Aim: To describe nurses’ experiences of in their role as professionals meeting abused or neglected children. Method: A descriptive literature review of ten studies with a qualitative approach. Main results: Meeting abused or neglected children is often a very emotional experience and several nurses express a need of support. A feeling of being unprepared is common and an insecurity of when to report a case is shown among many nurses. More education on the subject is requested as well as guidelines and support from the employer. Conclusion: Nurses are in need of support regarding these issues. Specific education, guidelines and a better communication with the child protective services has all emerged as possible improvements that can be implemented