INGEN DIAGNOS- INGEN HJÄLP! : VUXNAS ERFARENHETER AV VÄNTAN PÅ ADHD-UTREDNING INOM PSYKIATRISK OMVÅRDNAD

Bakgrund: Antalet personer som årligen söker vuxenpsykiatrin för utredning av ADHD har ökat de senaste 10 åren och det beräknas att upp emot 2.5% av den vuxna befolkningen är drabbade. Tidigare forskning visar att en icke diagnosticerad ADHD kan leda till lägre utbildningsnivå samt lägre inkomst. Barker och Buchanan-Barkers omvårdnadsteori Tidvattenmodellen har använts då denna bygger på den mänskliga berättelsen och fokus ligger på livsproblemen och inte en diagnos. Syfte: Syftet med denna studie var att ur ett personperspektiv beskriva erfarenheter av att stå på väntelistan till en ADHD-utredning, samt ta reda på vilket behov av stöd dessa personer ger uttryck för. Metod: Studien har genomförts enligt metoden för kvalitativ innehållsanalys med semistrukturerade intervjufrågor. Resultat: redovisas i fyra kategorier; att inte kunna hantera vardagen, att leva i ovisshet, att längta efter att bli sedd och bekräftad samt att hitta sina egna strategier. Slutsatser: I studien framkom att forskningspersonerna kände en ovisshet relaterat till en upplevt dålig kommunikation mellan dem och vården. Det fanns även en upplevelse av brist på information och stöd under väntetiden för utredning. Detta skapade ett utanförskap där forskningspersonerna sökte egna strategier för att hantera sin situation. Det framkom även att ovissheten kunde leda till ett destruktivt beteende i form av självmedicinering och missbruk. Nyckelord: Erfarenhet, Kvalitativ innehållsanalys, Odiagnostiserad ADHD, Psykiatrisk klinik, Väntetid, Vuxna