Jämförelse av reningsmetoder för tvättvatten från bussar

Alla fordonstvättar för Stockholms bussar i kollektivtrafiken har olika varianter på efterföljande vattenrening. Trafikförvaltningen önskar prova en ny sluten reningsmetod som inkluderar en indunstare som koncentrerar föroreningar och avdunstar vattnet för i princip 100 % vattenrecirkulation. Arbetets syfte är därmed att jämföra den slutna reningsmetoden med de tre nuvarande reningsmetoder som har en vattenrecirkulation på 80 %. En av de nuvarande metoderna består av biologisk rening med efterföljande poleringssteg, den andra av hydrocykloner med efterföljande elektroflockation och den tredje av ozonrening. Jämförelse baserades på för-och nackdelar utifrån reningsresultat, drift, underhåll, drift-och underhållskostnader samt livscykelkostnader. Studien visade att en sluten metod med indunstning genererar en högre avskiljning av föroreningar och återanvänder allt renat vatten till tvätthallen, på så vis belastas inte det kommunala spillvattennätet. För den biologiska reningen och elektroflockationen finns en tydlig tendens för överskridande av utsläpp av zink. För elektroflockationen finns även en tendens för överskridande av uppsamlad halt bly, nickel och krom.Indunstningen medför också en del högre kostnader. Grundinvesteringen är upp till fem gånger så stor och elförbrukning upp till sex gånger dyrare jämfört med de nuvarande reningsmetoderna. Indunstningen medför en högre energiförbrukning men genererar överskottsvärme som upp till 80 % kan återföras via fläktluftvärmare för att värma upp tvätthallen. Uppvärmning att tvätthallar är den mest kostsamma energiförbrukning på bussdepåerna och på så vis kan den kostnaden minska väsentligt. Totala kostnader för maskinutrustningarnas livslängd beräknades utifrån nuvärdesmetoden som räknar om alla betalningar över tid till tidpunkten vid investeringen. Livscykelkostnaden visade sig vara lägst för ozonrening främst då metoden inte kräver några större driftkostnader. Den mest kostsamma livscykelkostnaden var för den biologiska reningen. Det fanns dock indikationer på att vattenrecirkulationen inte fungerar som den ska då färskvattenförbrukning var den dyraste driftparametern