Mötet med patienter med missbruk och substansberoende : en intervjustudie

Bakgrund Personer med missbruk och substansberoende ses ofta som farliga snarare än som en person med en sjukdom. Detta tros bero på en generell stigmatisering i samhället, som ofta grundar sig i okunskap. Trots att personer med missbruk och substansberoende ses inom all hälso- och sjukvård förekommer även negativa attityder och fördomar hos sjuksköterskor. Detta kan resultera i att patienterna misstror den vård som erbjuds och rädslan för “att stämplas som missbrukare” kan medföra att de inte söker vård. De negativa attityder och fördomar som kan förekomma hos sjuksköterskor kan relateras till otillräcklig utbildning i den omvårdnad som krävs vid missbruk och substansberoende, vården blir därmed otillräcklig. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i mötet med patienter med missbruk och substansberoende inom beroendevården. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes. Sex legitimerade sjuksköterskor, yrkesverksamma inom beroendevården i Stockholmsområdet, deltog i studien. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys utifrån en manifest ansats. Resultat Sjuksköterskor inom beroendevården besitter kunskap om sjukdomsbilden och har utvecklat en förståelse för patientens sårbarhet. Sjuksköterskorna i studien upplevde att mötet med patienter med missbruk och substansberoende präglas av emotioner. Samtidigt spelar arbetsmiljön in i hur bemötandet, likväl som mötet, utformas och på så sätt påverkas upplevelsen. Samhällets normer och värderingar upplevdes bidra till att patienternas värdighet negligeras utanför beroendevården, vilket skapar frustration och sorg hos sjuksköterskorna. Slutsats Det råder en generell kunskapsbrist kring patienter med missbruk och substansberoende utanför beroendevården. För att vården ska upplevas som tillräcklig och god behövs därmed ökade kunskaper inom område