Hålla traumapatienten varm – livräddande omvårdnad. - en intervjustudie med ambulanssjuksköterskor.

Bakgrund: Att bli nedkyld är inte bara en obekväm upplevelse utan orsakar även störningar av vitala kroppsfunktioner redan vid en kroppstemperatur under 36˚C. Flera faktorer påverkar traumapatienten som kan leda till att denne utvecklar hypotermi. Hypotermi vid trauma ökar risken för både morbiditet och mortalitet. Syfte: Syftet med studien är att belysa faktorer som påverkar det prehospitala omhändertagandet av traumapatienten som riskerar att utveckla hypotermi. Metod: Studien har utförts med kvalitativ design, genom semistrukturella intervjuer med tio ambulanssjuksköterskor med minst två års erfarenhet i ambulansverksamheten. Latent innehållsanalys har utförts. Resultat: Sex kategorier framkom; kunskap, prioritering, utrustning, miljö, tid och samverkan. Kunskapen brister framförallt avseende de fysiologiska effekter som kan drabba traumapatienten redan vid liten temperatursänkning. Hypotermiprevention upplevs lågprioriterat. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att man hade begränsad utrustning att tillgå och att man var osäker på om den är effektiv. Den prehospitala miljön bjuder på svårigheter. Snabbt omhändertagande poängterades. Samarbete på skadeplats ansågs vara gott. Slutsats: Flera faktorer spelar in som påverkar om patienten får bästa möjliga omhändertagande avseende hypotermiprevention. Våra fynd visar att kunskap är nyckeln till att kunna prioritera rätt avseende hypotermi i kombination med trauma. Trots viss kunskap så upplevs stora begränsningar i vad som kan göras prehospitalt då utrustningen upplevs begränsad och ineffektiv. Att lyfta ämnet och öka kunskapen ger ambulanssjuksköterskan förutsättningar att värdera hur hypotermiprevention skall prioriteras och utföras. Att aktualisera ämnet och eventuella brister i utrustningen kan förhoppningsvis leda till förbättrad utrustning som är anpassat till prehospitalt bruk. Background: Being cold is not only an uncomfortable experience but can also result in complications on bodily functions in the trauma patient already at temperatures below 36°C. Several factors affects the trauma patient which can cause them to develop hypothermia. Hypothermia in combination with trauma increases the risk for morbidity and mortality. Aim of study: The aim of this study is to elucidate factors that can affect the prehospital care of the trauma patient who is at risk of developing hypothermia. Method: This study is made with a qualitative design. Semi-structured interviews were held with ten ambulance nurses, these had a minimum of two years’ experience. The interviews were analyzed with latent content analysis. Result: Six categories were found; knowledge, priority, equipment, environment, time and cooperation. Lack of knowledge was found, especially regarding the physiological effects even a small drop in temperature has on the trauma patient. Prevention of hypothermia was experienced not to be highly prioritized. The ambulance nurses experienced limitations in the equipment, and felt unsure of its effectiveness. The prehospital setting offers a lot of challenges. Rapid care taking at the trauma scene highlighted. Cooperation on the trauma scene was described as good. Conclusion: There are several factors that affects if the trauma patient gets the best possible care regarding hypothermia prevention. Our findings show that knowledge is key to prioritize hypothermia prevention in trauma patients. Though even with knowledge the nurses experienced limitations in what they can do as the equipment is sparse and not seems very effective. Addressing this topic to increase the level of knowledge about hypothermia in combination with trauma is key to give the ambulance nurses the ability to evaluate how to prioritize and treat hypothermia. Addressing this topic and elucidate shortcomings may result in more effective equipment suitable for a prehospital setting.