The complex everyday life with diabetes mellitus type 1 : – A literature review of young adults' experiences

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 (DMT1) är en vanligt förekommande sjukdom där stor del av behandlingen är egenvård. Personen behöver anpassa livet efter sjukdomen, under samtidig utvecklingsrelaterad transition kan det bli en utmaning. Ett personcentrerat förhållningssätt ökar personens delaktighet i vården och kan stärka relationen mellan person och sjuksköterska. Syfte: Beskriva erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 1 hos unga vuxna (18-40 år). Metod: En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ design som analyserades induktivt utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Unga vuxna med DMT1 hade en uttalad rädsla och oro att utveckla komplikationer på grund av sjukdomen. Att vara ung vuxen med diabetes och befinna sig i transiton till vuxenlivet påverkade självbilden. Rutiner ansågs vara nödvändiga för god kontroll av sjukdomen men var svåra att implementera i vardagen och bidrog till att personen kände sig annorlunda. Stöd och kunskap var centralt för utförandet av god egenvård, en positiv syn på livet underlättade hantering och acceptans av sjukdomen. Slutsats: Personer med DMT1 har olika erfarenheter hur det är att leva med sjukdomen. Sjuksköterskor behöver arbeta personcentrerat för att på bästa sätt kunna hjälpa personer med DMT1.Background: Diabetes mellitus type 1 (DMT1) is a common disease in which a large part of treatment is self-care. The person needs to adapt life after the disease, during simultaneous development-related transition can be a challenge. A person-centered approach increases the person's involvement in healthcare and can strengthen the relationship between the person and a nurse. Aim: To describe the experiences of living with diabetes mellitus type 1 in young adults (18-40 years). Method: A literature review based on 14 articles of qualitative design that were inductively analyzed based on Friberg's five-step model. Results: Young adults with DMT1 had a pronounced fear and concern to develop complications due to the disease. Being a young adult with diabetes and being in transition to adulthood influenced self-esteem. Routines were considered necessary for proper control of the disease but were difficult to implement in everyday life and contributed to the person feeling different. Support and knowledge were central to the performance of good self-care, a positive view of life facilitated management and acceptance of the disease. Conclusion: People with DMT1 have different experiences of living with the disease. To help the person with DMT1 in the best way nurses need to work person-centered.