Levinas, the feminine

Flera feministiska tolkare har anmärkt att i Emmanuel Levinas i sin filosofi använder ordet feminin på ett sätt som skapar förvirring. I en första läsning verkar det som om han menar kvinnor. Han beskriver dem som tysta, mystiska och utan att ingå i den etiska relationen. Men vid en djupare studie förefaller användningen av det feminina mer som om han vill beskriva ett fenomen av känslor eller möjligen en metafor av riktiga kvinnor. Syftet med denna uppsats är att studera Emmanuel Levinas begrepp det feminina. Denna litteraturstudie har dessutom ett tydligt feministiskt perspektiv. Som huvudkritiker har jag valt den feminist-judiska filosofen Claire Elise Katz. Hennes främsta argument är att tolkningen och förståelsen av Levinas filosofi måste ske i ljuset av den judiska traditionen. Hon tolkar också Levinas det feminina dualistiskt, som riktiga kvinnor och som metafor. I min reflektion av studien kritiserar jag hennes argument där det judiska arvet skulle vara avgörande. Jag tolkar det feminina som absolut alteritet. Tolkningen är möjlig för alla religionsinriktningar i fenomenologisk mening och inte bara judendomen.Several feminist interpreters have noted that Emmanuel Levinas uses the word feminine in a way that might create confusion. In a first reading, it seems that he denotes women. He describes them as silent, mysterious and without being part of the ethical relation. But in a deeper study, the use of the feminine appears more as a description of a phenomenon of feelings or possibly a metaphor. The purpose of this essay is to study Emmanuel Levinas’ concept of the feminine. This study also has a clear feminist perspective. As a main critic, I have chosen the feminist-Jewish philosopher Claire Elise Katz. Her main argument is that the interpretation and understanding of Levinas’ philosophy must be done in the light of the Jewish tradition. She also interprets Levinas' the feminine in a dualistic way, like real women and as metaphors. In my study, I criticize her argument that the Jewish inheritance would be decisive. I argue that the feminine as absolute alterality is possible for all religions in phenomenological sense, not only for the Jewish tradition