Innovationer från vardagen

Innovationer, nya lösningar omsatta i praktik, finns överallt. Läsaren kanske rynkar på pannan åt det. Vadå överallt? Detta är en typisk reaktion, eftersom vi är vana att se innovationer som något stort och avgränsat (där står en innovation!). Vi ser ångmaskinen, vi ser mobiltelefonen, kanske rentav den mekaniska vävstolen. Vi gör en koppling mellan teknik och innovation. Vi förutsätter att innovationer är tekniska. Vi gör helt enkelt en lång rad med antaganden om vad som är, och vad som ska räknas som, "riktiga" innovationer. Tidningen Fokus publicerade i ett höstnummer 2008 en lång artikel om innovationer och hur man bäst får fram dem. Artikeln, i vilken man säger sig ha intervjuat de "skarpaste hjärnorna", är ett praktexempel på en vanlig bild av vad som är en ”riktig” innovation genom att beskriva de optimala förutsättningarna för att få fram dem. Artikeln beskriver ett amerikanskt företag som vill fungera som en idéfarm, ett löpande band-lab för innovationer. I artikeln beskrivs hur företaget varje vecka sammanför uppfinnare, ingenjörer, hjärnkirurger, programmerare och matematiker för gränsöverskridande idémöten. Man beskriver värdet av den intilliggande välutrustade verkstaden för att omedelbart kunna testa nya idéer och betydelsen av patent-advokaterna för att skydda idéerna. Bilden av vad som är en riktig innovation skapas och återskapas ständigt, bland annat i artiklar i tidningar. Det här kapitlet tittar på innovationer som in te syns när vi använder begränsande glasögon för det som kallas riktiga innovationer. Jag vill visa varför det är viktigt att synliggöra osynliga innovationer, såsom de som görs med garn och stickor, och deras betydelse. Syftet med kapitlet är att problematisera vår användning av ordet innovation och det sätt på vilket det osynliggör vissa kategorier av innovationer