Natural attenuation of chlorinated solvents in groundwater

Chlorinated solvents are common contaminants in soil and water. Under anaerobic conditions microbes are capable of transforming chlorinated solvents into ethylene which would result in a remediation of the contaminated area. In order to use natural attenuation as a remediation method evidence of continuous degradation is required. Furthermore, the degradation must occur at a sufficient rate and continuous monitoring of the site is needed until the demanded levels are achieved. A field study was performed on the basis of data from a dry-cleaning facility contaminated mainly by perchloroethylene. The purpose of the study was to define the existing situation regarding distribution and transformation of contaminant in order to evaluate the possibilities of using natural attenuation as a method of remediation. Degradation of perchloroethylene proceeds through successive removal of chlorine, with the formation of trichloroethylene, dichloroethylene, vinyl chloride and ethylene. There exists evidence of degradation as far as vinyl chloride on the site but whether transformation continues to ethylene is not established. The computer model Biochlor was used to simulate distribution and degradation of the contaminants. The site possesses a complex hydrogeology and the existing data are not sufficient to distinguish the effect of degradation from other factors such as spreading of contaminant between different layers of soil. Since degradation failed to be quantified, natural attenuation can not be recommended as a safe remediation method at the considered site without further investigations.Klorerade lösningsmedel är vanligt förekommande föroreningar i mark och vatten. Under anaeroba förhållanden kan mikrober omvandla klorerade kolväten till eten vilket leder till rening av det förorenade området. För att kunna använda denna naturliga nedbrytning som saneringsmetod krävs bevis för att nedbrytning fortskrider i tillräcklig utsträckning för att rena området och därefter krävs kontinuerlig provtagning till dess målen för saneringen har uppnåtts. En fallstudie utfördes utifrån data från en kemtvättsfastighet förorenad av i första hand perkloreten. Syftet var att kartlägga föroreningssituationen med avseende på spridning och nedbrytning av de klorerade föreningarna för att undersöka om naturlig nedbrytning var en möjlig framtida saneringsmetod. Nedbrytning av perkloreten sker stegvis genom att klor avspjälkas, under bildande av produkterna trikloreten, dikloreten, vinylklorid och etengas. Nedbrytning av förorening har konstaterats ske på fastigheten fram till vinylklorid men huruvida nedbrytning avstannat där eller fullföljts till etengas är ej klarlagt. Datormodellen Biochlor användes för att simulera spridning och nedbrytning av utsläppet. Fältplatsen har en komplex hydrogeologi och befintliga fältdata var inte tillräckliga för att särskilja nedbrytningens effekt från faktorer såsom spridning av förorening mellan olika jordlager. Eftersom nedbrytningen inte kunde kvantifieras kan naturlig nedbrytning inte rekommenderas som säker saneringsmetod på denna fältplats utan kompletterande analyser