Ansvar för en unik resurs : En genomlysning av språkutbildningen vid Uppsala universitet

Att medborgarna ska ha goda kunskaper i språk är ett prioriterat mål både inom EU och på nationell nivå. Det är naturligt: språkkunskaper behövs i en globaliserad värld och i länder som blir allt mer heterogena språkligt och kulturellt, språkaspekter är centrala för frågor om mångfald, likabehandling och inkludering och språkfärdigheter är viktiga redskap i studier, arbetsliv m.m. Uppsala universitet har Sveriges utan konkurrens bredaste språkutbud: vid Språkvetenskapliga fakultetens fyra institutioner ges utbildning – i större eller mindre omfattning – i ca 50 olika språk. En nationell jämförelse visar att ungefär hälften av dessa inte går att läsa vid andra lärosäten i Sverige. Den visar också att det är många språk som återfinns vid bara ett litet antal universitet och högskolor: av de ca 60 språk som det undervisas i inom landet är det 40 som endast ges på ett ställe, och för ett flertal andra är det endast två eller tre lärosäten som erbjuder språket. Detta skapar ett sårbart system och det är angeläget att en nationell strategi för den akademiska språkutbildningen utarbetas. Uppsala universitet har under lång tid tagit ansvar för språkutbildningen genom att ge extra anslag både centralt och inom Området för humaniora och samhällsvetenskap. Detta gäller fortfarande, men nivån på tilldelningen har minskat. En jämförelse med situationen vid de båda universitet som ligger närmast Uppsala vad gäller bredd i språkutbudet, Stockholm och Lund, visar att Uppsala har ett bredare och större stöd, och även att det förefaller svårt att behålla speciellt bredden i utbudet om inte extra anslag ges. Språkutbildning är alltså resurskrävande. Ett av de förhållanden som skapar krav på mycket undervisningstid är ett stort inslag av färdighetsmoment, men också att det finns många studenter med annat modersmål än svenska och en hög andel studenter på A-nivå gör att behovet av kontakttimmar ökar. Med en stor bredd i kursutbudet blir det vidare svårt att undvika små undervisningsgrupper för vissa kurser, trots att institutionerna arbetar aktivt med samläsning, periodisering och liknande. Detta fördyrar också undervisningen. En fokusgruppsundersökning med studenter, lärare och alumner samt resultatet av en enkätundersökning sänd till alumner visar också att mer undervisning är det som främst efterfrågas av samtliga grupper. Mer stöd till studenternas arbete utanför lektionstid efterlyses likaså. Det förefaller även behövas mer tid för kursutveckling. Innehållet i kurserna upplevs som bra, och kunskapskraven likaledes, men samtidigt som höga. Språkstudier framstår alltså som krävande men samtidigt givande. Den djupast liggande styrkan med att ha en språkutbildning uppfattas vara förmågan att förstå sig själv och andra människor samt förmågan att skifta och anta olika perspektiv. En sådan förmåga är tveklöst högst relevant i dagens och morgondagens samhälle. Språkstudier kan leda fram till en mängd olika arbeten efter examen. Det framstår dock som angeläget att ytterligare utveckla arbetet för att tydliggöra såväl för studenterna vilka typer av arbeten som man kan söka sig till efter avslutade studier som för presumtiva arbetsgivare vilka kompetenser och resurser en språkutbildning ger