Det förnuftiga universitetet : Skymtande möjligheter

Det moderna forskningsuniversitetet var tänkt att förkroppsliga och företräda förnuftets primat. Tanken var att universitetet, genom sin oberoende status, skulle bidra till samhällets välgång, genom att underkasta all kunskap rigoröst och förbehållslös granskning. Många oroas idag över hur politiska krav, kulturella strömningar, ideologiska motsättningar och ekonomiska krafter undan för undan har demonterat det sakliga argumentets primat vid våra lärosäten. Om inte ens universitetet kan förvalta det rationella tänkandets former och kunskapsalstrande praktiker, vart är då vetenskapen, och det samhälle den tjänar, på väg? I denna uppsats förfäktas argumentet att den hårda press som universiteten idag onekligen utsätts för idag, och den kris det tycks befinna sig i, inte nödvändigtvis måste innebära förfall och förlust. Universitetets vitalitet och motståndskraft visar sig snarare i hur frågor om vad förnuftet kan och inte kan acceptera ständigt blir föremål för reflektion. Detta leder till framväxten av nya former av förnuftsbruk, vilket i sig är ett utövande av det rationella tänkandets förmåga att alstra ny kunskap och nya insikter. Vad vi ser är ett förnuft som mångfaldigas och upprättar kopplingar till hittills främmande delar av samhället. Det akademiska tänkandets rationalitet visar sig, så att säga, i att det ständigt finner nya former och uttryck – i att det modifierar sig i förhållande till nya former av interna och externa hot. Det är i denna aktivitet, när förnuftet mångfaldigas och samtidigt underkastar dessa nya uttryck kritik, som förnuftet uppvisar sitt sanna väsen; som något som inte kan naglas fast, utan som kommer till uttryck i försöken att skilja vad som är förnuftigt från vad som inte är det. Detta är en aktivitet som i allra högsta grad är levande inom dagens universitetsvärld, och som på många sätt intensifieras genom de olika samhällstendenser som inverkar på, och förändrar, universitetet.Vad ska en svensk kunna