Framgångsrika elever i en framgångsrik klass : Resursstarka barns strategier för skolarbetet och framtiden

Vad betyder skolan för eleverna, för deras vardagsliv och framtid, och vilka strategi-er och praktiker utvecklar de för att nå skolframgång? Det var huvudfrågor för ett fem veckor långt fältarbete i klass Tilia med 22 elever på friskolan Mariaskolan. Skolans elever hade exceptionellt höga betygs- och provresultat, vilket brukar upp-fattas som ett mått på ”skolframgång”. Tiliaeleverna och deras föräldrar tillhörde medel- eller överklass, kulturellt eller ekonomiskt. Mina metoder var observationer, samtal och djupintervjuer med eleverna. Både tjejerna och killarna uppvisade skolframgång, men de hade utvecklat köns-, klass- och lokalitetsspecifika barn- och kamratkulturer som innehöll olika strategier, praktiker och delvis också resurser. Flickornas skolarbete kan beskrivas som ambitiöst, disciplinerat, ofta välplanerat och de hade kortsiktiga strate-gier. De upplevde stress och konkurrens i skolarbetet och i de sociala relationerna. De utförde ett omfattande arbete i skolan och i synnerhet i hemmet på kvällar och helger. Föräldrarna hjälpte dem mycket med läxor, uppsatser och provförberedelser. I killarnas vardagsliv var killgänget centralt. Det fungerade som ett socialt nätverk och ”tolkningscentral” där killarna utvecklade kort- och långsiktiga strategier för skolarbetet, livet och framtiden. Här genomskådades läroplaner och koder. Informella läroplaner och så kallade nycklar skapades. Eleverna uttryckte en stark individualism i sina tankemönster, men deras handlingsmönster präglades av tradition och kollektivism. Föräldrarna och hemmen var viktiga resurser i skolarbetet, fast det tog sig delvis olika uttryck för tjejerna respektive killarna. Tjejerna utgick mer från vad som i denna studie kallas ”den smala” läroplanen där ämneskunskaper och skol-framgång gavs en central betydelse, såväl i deras vardagsliv som framtidsplaner. Killarna utgick mer från ”den breda” läroplanen där studierna relaterades till deras uppfattningar om ”det goda livet”. Killarna ville avdramatisera skolkapitalets betydelse och satte det i relation till socialt och ekonomiskt kapital, det goda livet samt deras livskarriärer. I klassen var både genus- och klassperspektiven viktiga för eleverna, där killarna identifierade sig som bärare av normalitet. Jämförelser med om-världen gav dock Mariaskolans elever en positiv klassbaserad självkänsla som med all sannolikhet skapade ”framgång” för såväl Mariaskolan som för de enskilda eleverna i skolarbetet och framtid. Studien visar på nödvändigheten att sätta barns var-dagsliv och skolframgång i relation till andra aktörer och till större sociala, kulturella och strukturella sammanhang, både inom och utanför skolan, än enbart till klassrumssituationer och elevernas förmågor