Kapitaltäckning ur ett redovisningsperspektiv - håller Basel II måttet?

A1203 Banker och andra aktörer måste ha en kapitalbas mot oväntade kreditförluster för att få låna ut pengar till allmänheten. Införandet av IAS 39 medför att institutens tillgångar och skulder kommer att i högre utsträckning värdes till verkligt värde istället för till anskaffningsvärde. Det får avgörande påverkan på kapitalbasen, eftersom grunden för beräkningen är redovisningsdata. De två regelverkens olika syften och utformning gör att inkonsekvenser uppstår och en fullständig överensstämmelse inte går att uppnå. Syftet med uppsatsen är att identifiera de problem och inkonsekvenser som uppstår vid beräkningen av kapitalbasen utifrån IAS 39 samt föreslå lösningar på dessa problem genom förändringar i kapitaltäckningsreglerna. I uppsatsen kommer författarna fram till att ett av de områden där en likriktning både är möjlig och önskvärd är värderingen av tillgångar till verkligt värde. Trots det verkar den svenska anpassningen av kapitaltäckningsreglerna i motsatt riktning