Fåmansföretag, aktieägartillskott och gränsbelopp : I överensstämmelse med lagstiftningens syfte?

En ägare eller delägare i ett fåmansföretag beskattas enligt vissa särskilda regler vad gäller utdelning och kapitalvinst från företaget, vilka framgår av kapitel 56 och 57 inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Huvudsyftet med dessa regler är att motverka skattemässig inkomstomvandling. Målet är att aktiva ägares arbetsinkomster i ett fåmansföretag ska beskattas på samma sätt som en anställds arbetsinkomster. Förvärvsinkomster, såsom lön, beskattas enligt en progressiv skatteskala med en högsta marginalskatt på cirka 57 procent, medan kapitalinkomster beskattas proportionellt med en enhetlig skattenivå på 30 procent. För en ägare till kvalificerade aktier i ett fåmansföretag sker beskattningen endast till två tredjedelar av dessa 30 procent på de utdelningar som befinner sig inom ett visst gränsbelopp. I fåmansföretag råder det ofta ett formellt men inte reellt tvåpartsförhållande mellan ägaren och dennes företag. Därför anses en ensam ägare eller delägare ha stora möjligheter att ta ut vad som i verkligheten är arbetsinkomster som utdelningsinkomster och därigenom undgå den progressiva beskattningen. Uppsatsen behandlar den problematik som uppstår när en ägare till kvalificerade aktier i ett fåmansföretag utnyttjar ovillkorade aktieägartillskott för att höja gränsbeloppet. Detta görs i syfte att genom utdelningar kunna ta ut upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Ju högre gränsbeloppet är, desto högre utdelning kan tas. Syftet med uppsatsen är att granska de speciella fåmansföretagsreglerna som återfinns i kapitel 57 IL och redogöra för huruvida ett ovillkorat aktieägartillskott som ges i syfte att öka gränsbeloppet strider mot de fyra rekvisiten – en väsentlig skatteförmån, direkt eller indirekt medverkan, det övervägande skälet för förfarandet och i strid med lagstiftningens syfte – i generalklausulen i 2 § skatteflyktslagen. Ett ovillkorat aktieägartillskott syftar till att öka ett bolags tillgångar och påverkar aktiernas anskaffningskostnad. Det ger inte upphov till någon aktierätt eller fordringsrätt mot bolaget för tillskottsgivaren och blir därför i princip fritt eget kapital i bolaget. Aktieägarna får således förfoga över hela beloppet enligt egna önskemål. Ovillkorliga aktieägartillskott regleras inte genom lag och det finns inte heller någon utbredd praxis angående dessa. Det borde däremot anses att om de endast används i syfte att kringgå skattelagstiftning blir de föremål för lagen om skatteflykt (1995:575). De speciella reglerna i kapitel 57 IL har till syfte att motverka inkomstomvandling, men de strävar även efter att göra beskattningen neutral mellan fåmansföretagsägare och anställda. Om syftet då blir att undvika beskattning i inkomstslaget tjänst genom att en högre andel av de upparbetade vinstmedlen i företaget kan tas ut genom utdelning så har de direkt tillämpliga reglerna på detta sätt kringgåtts. Detta medför att generalklausulen i 2 § skatteflyktlagen borde kunna användas