Schwedische Musikfeste in Deutschland und wilhelminische Nordenrezeption : Dortmund 1912, Stuttgart 1913

ABSTRACT Katharine Leiska: Schwedische Musikfeste in Deutschland und wilhelminische Nordenrezeption. Dortmund 1912, Stuttgart 1913. Uppsala universitet, Institutionen för musikvetenskap, magisteruppsats 2004. I denna uppsats undersöks de två svenska musikfesterna som ägde rum i Tyskland i början av 1910-talet. På dessa musikfester presenterades uteslutande svensk musik, delvis även framförd av svenska musiker. Festerna ägde rum i Dortmund (1912) och i Stuttgart (1913) och var de enda av sin art före första världskriget. I festerna, som varade i flera dagar och var förknippade med bl.a. stora finansiella utgifter, deltog den dåvarande svenska musikaliska eliten, däribland personer som Wilhelm Stenhammar, Hugo Alfvén och uppsalakören OD. Eftersom svensk musik inte traditionellt utgjorde en inspirationskälla för de tyskspråkiga musikerna är det förvånande att man från tysk sida lade tid, pengar och energi på dessa fester. Min förklaringshypotes är att den tidens tyska vurm för "Norden" spelade en roll vid festernas uppkomst och är skälet till det plötsliga intresset för svensk musik. Hypotesen ställs på en receptionsteoretisk grund. För att pröva hypotesen diskuteras tre frågor: 1) Vem initierade musikfesterna och varför? 2) Vilka föreställningar präglar förväntningshorisonten i det tyska kejsarriket, så som den finner uttryck i tyska pressrecensioner? Hur stor är nordenvurmens betydelse för receptionen? 3) Hur påverkas musikfesten i Stuttgart av de recensionerna som kommenterade festen i Dortmund? Byggande på underfrågornas diskussion kan det konstateras att de olika varianterna av den tyska nordenvurmen, tillsammans med en svensk längtan att bli känd, spelade en avgörande roll för de svenska musikfesternas existens. Nordensvärmeriet influerade festernas utformning och musikens reception. Musikens reception präglades emellertid även av Gattungs-relaterade förväntningar. Involverade personer och institutioner, som bör nämnas i en än så kort sammanfattning, är bl.a. Tor Aulin, Hugo Alfvén, Konsertföreningen i Stockholm, Henri Marteau (tysk-fransk violinist med svensk anknytning) och Max von Schillings (tysk komponist och dirigent)