Kunskap, utbildning och beredskap i hjärt-lungräddning bland primärvårdens medarbetare

Bakgrund: Plötsligt hjärtstopp är en av de vanligaste orsakerna till för tidig död i vårt samhälle och den största dödsorsaken runt om i världen. Syfte: Syftet med studien var att studera vilken kunskap, utbildning och beredskap i hjärt-lungräddning (HLR), som medarbetarna i primärvården anser sig ha och om det fanns skillnader i detta mellan yrkesprofessioner och mellan vårdcentraler i stad respektive landsort. Metod: Designen är en deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie. En enkät användes för att få med så många respondenter som möjligt. Resultat: Resultatet baseras på svar från 144 respondenter. Av samtliga medarbetare hade 87 ­% gen­omgått en HLR utbildning det senaste året. Detta till trots ansåg sig endast 66 % ha tillräckliga kunskaper i HLR. Någon signifikant skillnad mellan yrkesprofessioner gällande kunskap i HLR gick inte att signifikant säkerställa (p = 0,107). Endast 80 % av medarbetarna visste hur ambulans larmas. I en jämförelse mellan stad och landsort fanns dock ingen signifikant skillnad i den kunskapen (p = 0,12). Slutsats: Det är viktigt att skapa förutsättningar för fortlöpande utbildningar till medarbetarna för att öka kunskap, utbildning och beredskap i HLR, vilket även kan ses som ett kvalitetssäkringsarbete i vården.Background: Sudden cardiac arrest is one of the most common causes of premature death in our society and the largest cause of death worldwide. Purpose: The purpose of this study was to investigate primary health care employee’s knowledge, training and preparedness they consider themselves to have in cardiopulmonary resuscitation (CPR) and to study whether there are differences between professional roles as well as differences in urban and rural health centers. Method: The design of this study is a descriptive and comparative cross-sectional study. To capture as many respondents as possible a questionnaire was used. Result: The result in this study is based on responses from 144 respondents. Eighty-seven percent of employees have been training CPR the last year. Despite that only 66 % felt they have sufficient know­­ledge. There was no significant differences indicated in knowledge in CPR between professions roles (p = 0,107). Only 80 % knew how to alert the ambulance. In a comparison between urban and rural no significant difference in knowledge can be seen (p = 0, 12). Conclusion: The conclusion of the study is that it´s important to create competence for the employees, education for members of the CPR in order to improve the skills which can also be seen as a quality work in health care centers