Sjuksköterskors upplevelser av att anmäla eller inte anmäla när de misstänker att barn utsätts för barnmisshandel : en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning Syftet var att inom sluten barnsjukvård undersöka sjuksköterskors erfarenhet, kunskap och upplevelse av ansvar och skyldigheter vid misstanke om att barn de vårdat utsatts för barnmisshandel. Begreppet barnmisshandel innefattade i denna studie att en vuxen person utsatt barnet för fysiskt- eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummelse att tillgodose barnets grundläggande behov. Designen var beskrivande med kvalitativ ansats. Sex sjuksköterskor valdes ut och intervjuades med halvstrukturerade frågor. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Svaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra kategorier: stöd, anmälningsplikt och ansvar, egna känslor och värderingar samt kunskap och erfarenhet. Dessa kategorier hade flera underkategorier och några var, söka stöd hos kollegor, anmälningsplikt, dilemma och erfarenhet. Alla intervjuade önskade stöd av kollegor och läkare om de övervägde att anmäla att barn de vårdade utsatts för barnmisshandel. Vissa var av åsikten att det var läkaren som hade anmälningsplikt. Sjuksköterskor upplevde behov av stöd och kunskap för att kunna fullgöra sin anmälningsplikt. Slutsats: Det är nödvändigt med fortbildning för sjuksköterskor inom barnsjukvård för att de ska därmed ska kunna anmäla när de misstänker att ett barn är utsatt för barnmisshandel. Riktlinjer finns på sjuhuset och avdelningen, men få sjuksköterskor känner till att de finns. Därför är det av vikt att riktlinjerna uppmärksammas så att sjuksköterskorna blir medvetna om dem och dess innehåll. Abstract The purpose was to within inpatient pediatric care examine nurses' perception and experience of the responsibilities and obligations on suspicion that the children they cared for were victims of child abuse. In this thesis, the term child abuse includes an adult that exposes a child to physical or psychological violence, sexual assault, abuse or neglects to meet the child's basic needs. The design was descriptive with a qualitative approach. Six nurses were selected and interviewed with semi-structured questions. The interviews were recorded and then transcribed verbatim. The answers were analyzed using qualitative content analysis. In the result, four main categories were identified: support, obligation to report, perception and values as well as knowledge and experience. These categories were divided into several subcategories which included support from colleagues, obligation to report, dilemma and experience. All respondents wanted the support of colleagues and doctors if they were to consider reporting the children they cared for as victims of child abuse. Some were also of the opinion that it was the doctor who was obliged to report these suspicions. Nurses were in need of support and knowledge in order to carry out their obligation to report these incidents. Conclusion: It is necessary that nurses in pediatric care are provided with in-service training in order for them to be able to report suspicions of child abuse. Guidelines are available in the hospital and the unit, but the nurses did not know about them. Therefore it is necessary that all the nurses become aware of these guidelines and their contents.