Tiga är silver - tala är guld : Karteller och det svenska eftergiftsprogrammet

Det svenska samhället och dess konkurrenslagstiftning bygger på principer om frihandel och perfekt konkurrens där monopol i princip är förbjudna. Tanken bakom detta är att konkurrens är något bra som leder till välfungerande marknader. Den rivalitet som uppstår mellan företag som konkurrerar med varandra föder ett större utbud för konsumenterna med varor och tjänster till bättre kvalité och lägre priser än om konkurrensen inte funnits. Samhällskollektivet som helhet vinner också på konkurrens då det bl a möjliggör nya innovationer, forskning och utveckling, högre sysselsättning och en starkare internationell ställning i världshandeln – något som främjar samhällsekonomin. För att konkurrensen ska fungera på ett bra sätt måste marknadens aktörer hålla sig till samma spelregler. Dessa spelregler återfinns i konkurrenslagen. Lagen innehåller två centrala förbudsbestämmelser varav en förbjuder konkurrensbegränsande samarbeten d v s karteller. Karteller stör konkurrensen på marknaden, något lagstiftaren och samhället ser mycket allvarligt på. Bryter ett företag mot förbudet kan det åläggas att betala konkurrensskadeavgift till staten, en slags böter som kan uppgå till mycket stora belopp. Konkurrensskadeavgifterna ska verka avskräckande och på så sätt motverka kartellbildning. Som ett komplement till detta finns det också inom konkurrensrätten utrymme för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgifter för de företag som avslöjar en kartell som de medverkar i. Denna uppsats frågar sig vad syftet och tanken bakom detta eftergiftsprogram är då benådning är en aning främmande i den svenska rättsordningen samt om det finns andra åtgärder för att avskräcka företag från att bilda karteller. Tanken bakom det svenska eftergiftsprogrammet är att det ska motverka företag från att medverka i karteller då incitamenten för alla deltagande parter att avslöja det förbjudna samarbetet och komma undan utan böter är påtagligt stor. Att delta i en kartell är förbjudet och osäkerheten i vilka man kan och inte kan lita på i ett förbjudet samarbete är något som bör få en part som överväger att ingå i ett sådant samarbete att tänka till igen. Vidare ska konkurrensmyndighetens arbete med att utreda kartellsamarbeten underlättas med hjälp av eftergiftsprogrammet, något det sannolikt också gör. Men, genom att snegla på länder som USA och Kanada från vilka inspirationen till eftergift i huvudsak kommer, skulle det även kunna finnas andra åtgärder att tillgripa i jakten på karteller.