De som slutade gå i skolan : en kvalitativ studie om hemmasittare

Hemmasittare is a new term for children and youths with a history of long term truancy. As the term indicates these youths spend most of their time in their homes. This often results in them being socially alienated and the loss of their earlier social network. The consequences of hemmasittande and social alienation are many and include not only a deficient social network but also psychological and physical problems. Research has shown that many of these problems follow on through into adult life. Earlier research in this area is limited and there is need for more research into preventative measures as well as the psychosocial causes. To carry out the project the qualitative approach has been to conduct five semi structured interviews, three interviews with professionals who work with youths who find themselves in this behavioral situation and two with youths who have been treated for this condition. KASAM and systems theory, including Bronfenbrenner's Ecological systems theory, comprise this thesis' theoretical base. The results show that, both in the youths and professionals interviews, that there is a combination of causes that lead to youths being rooted in their homes rather than attending school. This is corroborated by earlier research. The results also show that the youths experienced their schools efforts at alleviating the problem as being unproductive while being placed in a home for treatment gave results. The professionals experiences show that it is of importance to create a connection between the youth and parents in order to get all parties working in the same direction. Furthermore the professionals consider that in-depth research into each individual case is requisite for deciding upon the correct approach to treating the problem, with a major consideration being that each step in the treatment must be feasible otherwise there is a prominent risk that the treatment will be counterproductive.Hemmasittare är ett nytt ord för de barn och ungdomar som av någon anledning har en långvarig ogiltig frånvaro från skolan. Precis som ordet syftar är dessa ungdomar en stor del av sin tid i hemmet. Det medför att ungdomen ofta blir socialt isolerad och tappar det kontaktnät som fanns tidigare. Konsekvenserna av hemmasittande och social isolering är många och inkluderar, förutom brister i kontaktnätet, såväl psykiska som fysiska följder. Forskning visar att flera av konsekvenserna även visar sig senare i vuxenlivet. Tidigare forskning på området är begränsad och ett behov av ytterligare forskning på såväl preventiva åtgärder som psykosociala orsaksfaktorer hos ungdomarna finns. Studiens syfte är att studera hemmasittande och social isolering hos ungdomar. För att genomföra syftet har en kvalitativ ansats tagits med fem stycken semi-strukturerade intervjuer. Av dessa fem intervjuer är tre med yrkesverksamma personer som arbetar med denna typ av ungdomar och två med ungdomar som tidigare haft hemmasittandeproblematik och erhållit insatser för detta. KASAM och systemteori, inklusive Bronfenbrenners ekologiska modell, utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Uppsatsens resultat visar, både ungdomarnas berättelser och de yrkesverksammas erfarenheter, att det är en kombination av orsaker som gör att ungdomar blir sittande hemma istället för att gå till skolan. Detta bekräftar också tidigare forskning inom området. Resultaten visar också att ungdomarna upplevde deras skolors försök att lösa situationen som verkningslösa men att situationen förbättrats efter att de blivit placerade på behandlingshem. De yrkesverksammas erfarenheter är att det i behandlingsarbetet är viktigt att skapa allians med ungdom och föräldrar och försöka få alla inblandade att dra åt samma håll. Vidare anser de att en noggrann kartläggning av varje enskilt fall är nödvändig för att veta hur man bäst kan arbeta med det specifika fallet. De yrkesverksamma påtalar också vikten av att lägga en behandling på rätt nivå, uppgifterna ska vara utmanande men görbara annars riskerar behandlingen att vara kontraproduktiv