Dialektbruk och dialektattityd : Hur lärare förhåller sig till dialekter i klassrummet

Dialekter jämnas allt mer ut och utpräglade dialekter är sällsynta i dagens samhälle. I denna utjämning har skolan spelat en stor roll då det under 1800-talet förespråkades en utrotningspedagogik på grund av språkliga fördomar. Trots att det idag finns en större medvetenhet om dialektens betydelse för den enskilda individen är skolans språknorm ännu rikssvenska. Denna studie har för avsikt att undersöka hur lärare hanterar motsättningen mellan skolans språknorm och elevers identitetsutveckling i sin yrkesroll. Deras egna dialektbruk och dialektattityder studerades för att få en uppfattning om hur de förhåller sig till dialekter i klassrummet. För att undersöka hur verksamma lärare i de lägre årskurserna på Gotland förhåller sig till dialekter genomfördes en enkätundersökning och en intervjuundersökning. Resultatet visar att trots en positiv attityd till den egna dialekten och dialekter generellt väljer respondenterna i sin yrkesroll bort den egna dialekten. Respondenterna har generellt en positiv inställning till elevers dialekter i klassrummet, men eftersom dialekten dels anses ha en negativ inverkan på skriftspråket och dels inte anses höra hemma i skriftspråket prioriteras dialekten bort. Elevers dialektala drag i skriftspråket korrigeras istället för att eleverna ges de förutsättningar som krävs för att kunna anpassa språkform till mottagare, oavsett om det är i tal eller skrift. Slutsatserna är att elevers identitetsutveckling tenderar att prioriteras bort samt att det finns en risk att elever väljer bort den egna dialekten för att undvika den förödmjukelse som en språkkorrigering innebär. Utifrån studiens slutsatser kan skolan fortfarande anses bidra till dialektutjämningen.Dialects currently lose their distinct features, and linguistic characteristics have been neglected in modern society. A large contributor to the phenomenon of disappearing dialects can arguably be the school system. In the 19th century schools placed emphasis on the language at schools, at the cost of the personal development of not tolerating and accepting the use of dialects. Despite a current understanding and appreciation of the influence of dialects on identity on an individual level, the school system implemented the national Swedish language as the standard form, which continues to this day. The purpose of this study is to investigate how teachers cope with the contradiction between written language development, and continuously strengthening pupils’ self-esteem. Teachers’ attitudes towards dialects have been studied with the intention to an understanding of how they relate to dialects in academic settings. To investigate how teachers in primary education on Gotland handle dialects, a questionnaire was created along with a procedure of interviews. The results show a positive attitude towards the native dialect on Gotland, and other dialects in general. Among the results, there was an indication that the respondents have dropped their native dialects. Among the student population, dialects are generally received in a positive manner. However, due to a perceived negative impact on the written the use of dialects has been more and more disliked and treated as language usage in written assignments. Students’ individual dialects are corrected when used in the written form instead of being given the proper condition to adapt their language to the recievers, regardless if it´s in spoken or written form. One of the conclusions is that the students can experience a significantly decreased focus on the development of their feeling of self-esteem and identity. Another conclusion is that students may choose to avoid using dialects to hinder the risk of humiliation. Based on these conclusions, the school system still can be considered to contribute to dialect equalization