Värnplikten som en socialiseringsprocess : En undersökning av hur identitet formas, upprätthålls och förändras

Denna uppsats syfte var att studera värnplikten som en socialiseringsprocess där social identitet skapas. Uppsatsen bygger på två frågeställningar som berör syftet närmare: Hur förhåller sig personer som nyligen gjort värnplikten till det militära i förhållande till sitt civila liv innan värnplikten? Hur förhåller sig personer som nyligen gjort värnplikten till sitt nuvarande civila liv i förhållande till det militära liv de lämnat? Undersökningen baseras på en kvalitativ intervjustudie med hermeneutik som tolkningsgrund. Urvalet består av tio informanter som gjort värnplikten. I intervjuerna speglade informanterna sina upplevelser från och tankar om värnplikten. I en fördjupad analys har detta sedan analyserats utifrån teori med utgångspunkt i socialkonstruktivism (Berger och Luckmann, Goffman, Jenkins). Empirin mynnade ut i följande slutsatser: Socialiseringsprocessen i värnplikten har karaktären av en primär socialisation, likt den första socialisation vi genomgår; något som är möjligt genom Försvarsmaktens totala institutionella drag. I socialisationen uppstod motsättningar mellan det civila och det militära, som grundas i legitimerandet av den senare institutionen. Efter socialisationen upplevde informanterna att värnplikten hade haft en positiv effekt på dem, i relation till hur de var tidigare. Detta kan förstås som att en ny social identitet etablerats, vilken legitimeras genom de skillnader som finns i relation till det tidigare civila livet och till dem som inte har gjort värnplikten. Värnplikten har därmed en förenande effekt på dess medlemmar samtidigt som den skapar motsättningar till dem utanför