När närhet kräver ett avstånd : Ett försök att förbättra förståelsen för anorexia nervosa

Länge har den medicinska diskursen dominerat med närmast ensamrätt att förstå och förklara ”avvikande” beteenden och det förhållande till kroppen som av dessa följer. Antingen har ätstörningar förklarats med hänvisning till individens biologiska förutsättningar eller, i enlighet med mer sociokulturella intressen, som ett slags resultat av samhällsstrukturers obevekliga makt. I flera av de studier som ligger till grund för denna uppsats kan man skymta något som Megan Jane Warin diskuterar i sin doktorsavhandling Becoming and Unbecoming. Nämligen att man kan närma sig en förståelse för anorexi genom att betrakta själva tillståndet till den sjukes egna kropp som dynamiskt – som samtidigt präglat av närhet och avstånd. Det är denna öppning som föreliggande uppsats utgår ifrån och med hjälp av ett retoriskt perspektiv försöker precisera och fördjupa. I en analytisk diskussion undersöks hur kvinnokroppen diskursivt konstrueras för att begripliggöras i samtidigt personliga och offentliga rum, samt hur konsekvenserna av detta manifesteras i två fenomen på nätet som rör kvinnor och kvinnors kroppar. Med hjälp av Judith Butlers teorier om begriplighet, subjektskapande och kroppens roll däri, samt Michel Foucaults teorier om den makt som subjektet både utövar och underställer sig samtidigt, närmar jag mig en förklaringsmodell som närmast kan liknas vid ett gummiband – där den kamp mellan närhet och avstånd som tidigare forskare refererat till specificeras till en kamp mellan intern begriplighet och kontroll