Sfi-lärares erfarenheter av att studera under liknande språkliga villkor som sina elever

Studiens syfte var att undersöka och ge en övergripande bild av sfi-lärare upplevelser av att studera under liknande språkliga villkor som sina elever på sfi. För att kunna ge en helheltsbild valde jag att använda mig av tre frågeställningar som fokuserar på olika delar av deras upplevelser; hur talar lärarna om sina erfarenheter av att vara elev under liknande språkliga villkor som sina elever? Hur talar lärarna om sina erfarenheter av att möta sina elever sedan de börjat studera på kursen? Vilka insikter uttrycker lärarna att kursen har gett om sfi-lärarrollen? För att undersöka detta fick sfi-lärare på en skola i en medelstor svensk stad gå en nybörjarkurs i arabiska på målspråket, dvs arabiska var det enda språk som användes i undervisningen och kommunikationen med kursens lärare. Efter kursen genomfördes individuella samtalsintervjuer med sfi-lärarna. Därefter gjordes en innehållsanalys där svaren analyserades i ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visade att sfi-lärarna uppgav att det varit något annorlunda än de förväntat sig att studera på målspråket. De flesta sa att det gick bra att förstå, trots att de inte förstod allt rent språkligt. Några upplevde dock att det var mycket svårt att förstå eftersom undervisningen inte var på deras modersmål eller ett språk de kunde sedan tidigare. Samtliga lärare berättade att de sett positiva förändringar i mötet med sina elever som talar språket de studerat, men en mötte även negativa attityder från de elever som inte talar språket. Lärarna uppgav att de genom kursen fått större förståelse för elevernas studiesituation samt hur det är att studera som vuxen. Kursen gjorde dem även uppmärksamma på vilka artefakter och medierande redskap som var av störst betydelse i nybörjarspråkundervisning på målspråket.