Solidaritet eller social distans? : Hjälpsituationer mellan främlingar

I urbana miljöer är människor fysiskt nära varandra men relationellt distanserade. Samtidigt finns möjligheten till möten ansikte mot ansikte i vilka ett ömsesidigt moraliskt ansvar kan alstras. Denna studie bidrar till kunskap om hur människor hanterar sociala normer angående anonymitet och solidaritet i sådana situationer. Studien undersöker situationer då främlingar erbjuder eller ber varandra om hjälp på offentliga platser. Den teoretiska utgångspunkten är interaktionistisk och etnometodologisk med fokus på människors praktiska handlingar. Med utgångspunkt i Goffman, artighetsteori och samtalsanalys analyseras människors handlingar i framförallt två typer av hjälpsituationer: att hålla upp dörren för någon och att ge pengar till okända personer. Analysen baseras på tre dataset: 1) videoinspelningar av dörröppningar i entrén till ett museum, 2) etnografisk observation av hjälpsituationer främst när någon ber om pengar, och 3) televiserade inspelningar av situationer då någon ber om pengar. Analysen visar att hjälpsituationer konstrueras på olika sätt genom människors handlingar. Hjälpsökare, hjälptagare och hjälpgivare förhåller sig till två normer i de olika sammanhangen: att hjälp hellre ska erbjudas än efterfrågas och att interaktionen helst ska begränsas till själva hjälpaktiviteten. Analysen visar också att hjälp vid dörrpasseringar underlättar huvudaktiviteten, att passera, och människor som passerar dörröppningen orienterar sig mot att andra kan behöva deras hjälp. När någon ber om pengar råder det motsatta förhållandet. Att be om pengar konkurrerar med huvudaktiviteten och människor anstränger sig för att inte uppmärksamma hjälpbehov. Denna situation är uppenbart känslig och genomsyras av normbrytande handlingar. Slutsatsen är att solidaritetshandlingar förekommer, men de är restriktiva och hanteras som tillfälliga avvikelser från en anonymitetsnorm.People are physically close but relationally distant in urban places. Still, the physical proximity may result in face-to-face encounters that raise a mutual moral responsibility, even between strangers. The current study contributes to knowledge on how people manage social norms about anonymity and solidarity in such situations. The study explores encounters in which people request or offer help from strangers in public places. The theoretical approach is interactional and ethnomethodological with focus on people’s practical actions. Drawing on concepts from Goffman, Politeness Theory and Conversation Analysis, actions are analyzed mainly in two types of “help situations”: opening the door for someone and giving money to someone. The analysis is based on three data sets: 1) video recordings of door openings in the entrance of a museum, 2) ethnographic observations of help situations, in particular when someone asks for money, and 3) televised recordings from situations when someone asks for money. The analysis shows that help situations are constructed in different ways by people’s actions. Help-seekers, help-takers and help-givers conduct themselves in relation to two norms in the different situations: that help should preferably be offered rather than requested, and that interaction in public help situations should preferably be limited to the help activity. Helping another to open the door is shown to facilitate the main activity to pass through and people passing through are constantly oriented towards the possibility that someone may need their help. The opposite is shown in requests for money: asking for money conflicts with the main activity, and people make efforts to avoid noticing that someone might need their help. This situation is delicate and imbued with norm breaking actions. In conclusion, actions of solidarity do occur, but they are restrained and people treat them as temporary distortions from a norm of anonymity