Det Kandriska språket : Rösternas uttryck i Mare Kandres roman Aliide, Aliide

I Mare Kandres genombrottsroman Aliide, Aliide (1991) lyfts ofta det starka inifrånperspektivet fram som ett karakteristiskt stildrag, även om romanen berättas utifrån tredje person. Denna stilistiska undersökning analyserar rösternas uttryck i syfte att erbjuda en mer detaljerad och djupgående förståelse för Kandres komplexa berättarteknik, och fokuserar huvudsakligen på att klarlägga ett systematiskt mönster över hur Kandre låter huvudkaraktären Aliide komma till tals. Analysen genomförs med en narratologisk och stilistisk begreppsapparat utifrån en dialogisk språkförståelse som situerar språkliga iakttagelser i en kontext. Genom en kvalitativ analys på detaljnivå undersöks rösternas uttryck i anföringsformerna fri indirekt diskurs och direkt diskurs, vilket visar att berättarrösten och huvudkaraktären Aliides röst framträder både parallellt och separat i anföringsformerna. Vidare framkommer hur interpunktion, deiktiska perspektivmarkörer, bildspråk och rekontextualisering påverkar rösternas styrka, expressivitet och intensitet, eftersom dessa konstruktioner aktualiserar innehållet på olika sätt. Analysen visar även hur dessa språkliga konstruktioner synliggör en tät växelverkan mellan inre och yttre perspektiv samt hur rösterna både separeras och sammansmälter i texten, vilket skapar en komplex samverkan mellan berättaren och huvudkaraktären. Undersökningen visar även att den dialogisitet som förekommer i romanen mellan Aliide och främmande yttranden utgör en viktig faktor för att skapa styrka och expressivitet i Aliides röst, då Aliide intar en svarande position som möjliggör en implicit maktkritik i romanen. Den inre alienation och isolering som delvis har präglat den generella tolkningen av innehållet går således att problematisera och ifrågasätta utifrån ett dialogiskt perspektiv