Barnens känslor i lek : En kvalitativ observationsstudie av barnens känslouttryck under fri lek.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barnets grundkänslor kommer till uttryck i leken. För att svara upp till syftet har vi använt oss av två frågeställningar: Hur kommer barnets grundkänsla till uttryck, är det via kroppsspråket, verbalt eller båda? Hur bekräftar barn känslouttryck till andra barn, är det via kroppsspråket, verbalt eller båda? Vi valde att observera barn till barn interaktionen mellan de äldre barnen. För att vi bedömde att det vore lättare att urskilja deras känslouttryck och om de bekräftas. Vi observerade två grupper med fyra- respektive femåriga barn i deras fria lek. Observationen gjordes på en förskola i Mellansverige och blev totalt åtta timmar. Vi har använt oss av en kvalitativ observationsstudie och utgått ifrån ett eget observationsschema. I det har vi avgränsat oss till grundkänslorna glädje, intresse, ilska och ledsamhet för att observera hur barnen uttrycker sin känsla och bekräftar varandras känslor. Vi observerade om både uttrycket och bekräftelserna skedde verbalt, kroppsligt eller både på ett verbalt och kroppsligt sätt. Resultatet visar på att barnen uttryckte och bekräftade varandra till största del med glädje och intresse i leken. De skapar att konflikter sällan uppstår och det kan vara en indikation på att barnen känner sig trygga med varandra. Grundkänslorna ilska och ledsamhet uttrycktes och bekräftades inte av barnen i samma utsträckning. Det fanns några barn i de olika grupperna som uttryckte grundkänslorna och bekräftelserna mer frekvent i relation till gruppens uttryck och bekräftelse resultat. I uttrycken av grundkänslorna var det två barn i både fokusgruppen och övriga gruppen som uttryckte ökad procentandel ilska och ledsamhet. I bekräftelsens resultat uttryckte två barn i fokusgruppen ökade procentandelar ilska och ledsamhet och i övriga gruppen var det tre barn som uttryckte högre procentandelar ilska, ledsamhet och intresse. I samtliga grundkänslor uttryckte barnen sig mest verbalt och med både verbalt och kroppsligt sätt. Barn behöver utveckla konstruktiva strategier i hanteringen om sina grundkänslor för att kunna agera i sin omgivning. Det skapar empatiska relationer och samhörighet i kamratkulturen