To overcome language barriers : A Literature review on how healthcare providers manage and bridge language barriers in healthcare

Bakgrund: Migrationen ökar i världen idag och Sverige är ett land som tagit emot många människor från andra länder vilket också speglar sig inom sjukvården. Hälso-och sjukvården ställs inför stora utmaningar som leder till konsekvenser såsom brist i kommunikationen på grund av språkbarriärer. Då kommunikationen är ett av de viktigaste verktygen vårdpersonal använder kan det bli ett hinder i att ge tillfredsställande vård. Syfte: Att beskriva hur vårdpersonal hanterar och överbryggar språkbarriärer inom vården. Metod: Litteraturöversikt baserad på 12 kvalitativa artiklar som analyserades med stöd av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Vårdpersonalen hanterar och överbryggar språkbarriären genom verbal kommunikation (användning av olika typer av tolk, anpassning av språket och enkla fraser) genom icke-verbal kommunikation (kroppsspråk, gester och bilder) samt genom att se människan (personcentrerad vård samt kulturell medvetenhet). Slutsats: Alla har rätt att vara delaktiga i sin egen vård. När språket hindrar kommunikationen ska tolk anlitas. Vid brist på tolk hänvisas vårdpersonal till sin egen kreativitet för att hantera språkbarriären. Det finns förbättringspotential bland digitala hjälpmedel.Background: Migration is increasing in the world today and Sweden is a country that has received many people from other countries, which also reflects in health care. Healthcare is facing major challenges that lead to consequences such as lack of communication due to language barriers. Because communication is one of the most important tools healthcare professionals use, it can be a barrier to providing satisfactory care. Aim of the study: To describe how healthcare providers manage and bridge language barriers in healthcare. Method: Literature review based on 12 qualitative articles through the fivestepmodel by Friberg (2012). Results: the care staff manages and bridges the language barrier through verbal communication (use of different types of interpreter, language adaptation and simple phrases) through non-verbal communication (body language, gestures and images) as well as by seeing man (person-centered care and cultural awareness). Conclusion: Everyone is entitled to participate in their own care. When the language prevents communication, interpreter will be hired. In the absence of an interpreter, healthcare professionals are referred to their own creativity to handle the language barrier. There is an improvement potential among digital devices