Elektronisk kommunikation inom socialtjänsten En kvalitativ studie bland ungdomshandläggare

Uppsatsens syfte var att undersöka socialsekreterares syn på elektronisk kommunikation som hjälpmedel i deras arbete som barn- och ungdomshandläggare inom socialtjänsten i en medelstor kommun. Fyra stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes, transkriberades och analyserades. I kontoren på socialtjänsten där respondenterna arbetade fanns an varsin stationär dator, fast telefon och mobiltelefon, utöver det fanns gemensam tillgång till fax och länk. Mail och telefonsamtal skedde dagligen, sms och fax då och då och länk användes sällan. Relationen mellan respondenterna och klienterna främjades av att klienterna enkelt och snabbt kunde komma i kontakt med sina handläggare men det var inte i huvudsak valet av kommunikationsmedel som påverkade relationen utan snarare respondenternas personlighet och hur väl de matchade sina klienters personlighet. Fördelar med elektronisk kommunikation var att den var snabb och att de som kommunicerar kunde göra detta över både korta och långa avstånd. Nackdelarna var att kroppsspråket och röstläget gick förlorat samt att i vissa fall kunde kommunikationen läsas av utomstående. Utvecklingsområden som respondenterna såg gällande elektronisk kommunikation var att få en modern och uppdaterad teknisk utrustning, samt någon form av enkelt videosamtal, exempelvis Skype. Uppsatsen drar slutsatsen att elektronisk kommunikation var ett hjälpmedel för socialsekreterare att skapa en regelbunden kontakt med sina klienter. För att socialsekreterare skulle använda sig ännu mer av elektronisk kommunikation förutsatte det uppdaterade tekniska hjälpmedel. När sådana fanns kunde det främja relationen med klienterna