PFAS : En litteraturstudie med fokus på ämnenas förekomst i livsmedel

Sedan 1950-talet har per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, producerats och används i en rad olika produkter, vilket har resulterat i utsläpp till miljön. Ämnena har sedan spridit sig och hittats i vatten, djur och människor. Perfluoralkyl-karboxylsyror, PFCA, och perfluoralkyl-sulfonsyror, PFSA, är två klasser av konstgjorda perfluorerade alkylsyror, PFAA, som har väckt särskilt intresse på grund av deras persistens i miljön och dess förmåga ackumulera i organiskt material och i biota. Vid djurförsök har PFCA och PFSA visat sig ge toxikologiska effekter och de har även visat sig kunna ge effekter som låg födelsevikt hos spädbarn. Intag av PFAS-förorenad mat, vatten, och damm har visat sig vara de vanligaste exponeringskällorna till PFAS för människor. Den huvudsakliga exponeringen har ansetts ske via PFAS-kontaminerade livsmedel. I fisk och skaldjur, samt kött och köttprodukter, har oftast PFAS förekommit. Syftet med denna studie var att genom en litteraturstudie undersöka förekomsten av PFAS i livsmedel, samt att utvärdera om halterna av PFAS i livsmedel utgjorde en risk för människors hälsa. Undersökningen ämnade besvara i vilka livsmedel PFAS kunde förekomma och vilka enskilda PFAS som vanligen detekterades i mat. Dessutom avsåg undersökningen ge svar på huruvida de uppmätta nivåerna av PFAS i livsmedel medförde en risk för människors hälsa eller inte. I uppsatsen undersöktes 11 olika vetenskapliga artiklar genom en semi-systematisk litteraturgenomgång. Genom sökningar i Örebro universitets bibliografiska databas, Biosis Previews, valdes artiklar ut med hjälp av ett antal olika sökord. Resultaten från denna undersökning visade att fisk och skaldjur, följt av kött och köttprodukter, var de mest PFAS-förorenade livsmedelsgrupperna. Det ämne som oftast uppträdde i både animalier och vegetabilier, var PFOS, följt av PFOA. I fisk och skaldjur, verkade långkedjiga PFAA och framförallt långkedjiga PFCA, vara vanligast. I kött och köttprodukter förekom oftast långkedjiga PFAA. I vegetabiliska livsmedel, tyckdes kortkedjiga PFCA, vara dominerande. Resultaten från de exponeringsbedömningar som ett flertal studier genomförde, visade att det uppskattade dagliga intaget av PFOS och PFOA, var lägre än TDI för PFOS och PFOA, som har föreslagits av EFSA (2008). Därför ansågs inte intag av den förorenade maten, utgöra någon direkt hälsorisk för människor. För ytterligare förståelse för fördelningen av olika PFAS i vissa livsmedelsgrupper och deras potential till bioackumulering och biomagnifiering i näringskedjan, behövs fler undersökningar som möjligen kan förklara detta. Dessutom bör kommande studier omfattas av ett större antal olika livsmedelstyper. I framtida studier kan det även vara viktigt att inkludera flera olika PFAS samt deras prekursorer, vid analys av livsmedel och vid exponeringsbedömningar. Samt inkludera ersättningsföreningar till PFOS och PFOA, som till exempel F53B och ADONA, i kommande undersökningar. Dessutom bör hälsobaserade riktvärden för flera skilda PFAS utvecklas och vidare utredningar borde genomföras beträffande deras toxikologiska effekter på människor. Dessa föreslagna satsningar borde öka kunskapen om flera PFAS, deras prekursorer och alternativ. Samt ge ytterligare förståelse för deras spridning i livsmedel och resultera i mer rättvisande bedömningar av exponering för PFAS via kosten