En studie av lärares läs- och skrivundervisning i grundskolans tidiga år

Sammanfattning Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barn att lära sig att läsa och skriva. Då vi som blivande lärare kommer att arbeta med barns läs- och skrivutveckling ansåg vi det vara viktigt för oss att få en djupare insikt i hur det arbetet går till. Vi vill även kunna bidra till utveckling av den tidigare vetenskapliga forskningen inom detta område. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur lärare arbetar med elevers läs- och skrivutveckling samt hur de motiverar sina val av arbetsmetoder. När vi läste kurslitteraturen om barns läs- och skrivutveckling så konstaterade vi att det fanns delade meningar om hur barn bäst ska och kan lära sig att läsa och skriva. Det fanns de som förespråkade den traditionella metoden även kallad den syntetiska. Denna metod innebär att man utgår från delen till helhet. Medan man inom den analytiska metoden utgår ifrån helheten till delen. Dessa två metoder tar sin utgångspunkt i två olika perspektiv på dels hur man lär och hur man lär sig läsa och skriva. Det behavioristiska perspektivet ligger till grund för den syn på läs- och skrivinlärning som det individualpsykologiska perspektivet återger. Det socialinteraktionistiska perspektivet grundar sig i det sociokulturella perspektivet på lärande. I arbetet tar vi upp exempel som representerar de olika metoderna, dels Wittingmetoden som är en syntetisk metod och tar sin grund i det individualpsykologiska perspektivet. Vidare, LTG-metoden som utgör exempel på en analytisk metod, vilken hör samman med det socialinteraktionistiska perspektivet på läs- och skrivlärande. I vår intervjuundersökning kunde vi konstatera att arbetet med elevers läs- och skrivutveckling inte enbart utgick ifrån ett perspektiv på läs- och skrivutveckling utan var en blandning av både den syntetiska metoden och analytiska metoder