A qualitative study about the user’s experience with the social allowance office

Uppsatsens syfte är att undersöka brukarens erfarenheter av socialtjänstens försörjningsstöd. Författarna undersöker hur brukarna upplever kvaliteten, bemötande, servicen samt informationen från socialarbetaren. En kvalitativ metod användes och intervjuer med brukare utfördes för att få djupgående svar på syftet. Ett totalurval utfördes och alla som sökt försörjningsstöd i oktober månad i Fagersta kommun fick ett brev med en förfrågan om att delta i en intervju. Sex brukare valde att delta, två kvinnor och fyra män i åldrarna 24-40. Också en informantintervju utfördes med en socialarbetare för att få fler perspektiv på resultatet. Resultatet visade att respondenterna överlag var nöjda med försörjningsstödet. Ett missnöje fanns dock gällande informationen som flera brukare ansåg var bristfällig. I resultatet framkommer även att respondenterna träffar socialarbetaren endast ett fåtal gånger och att den kommunikationen som mellan dem ofta sker genom telefonsamtal men framförallt genom blanketter och respondenterna har därför svårt att kommentera bemötandet. Alla respondenter har erhållit information om att de kan överklaga beslut men ingen av dem vet vad en individuell arbetsplan är för någonting.The purpose of this study is to explore how the users experience the contact with the social allowance office. The authors investigate how the users experience the quality, the treatment, the service and the information from the social worker. A qualitative research method was used and interviews with users were performed to draught answers to the purpose of the study. Everyone who had applied for social allowance in the month of October in the community of Fagersta received a letter with an inquiry about participant in an interview. Six users choose to participant, two women and four men in the ages 24-40. An interview was carried out with a social worker to get another perspective on the results. The result showed that the respondents overall is pleased with the social allowance. However there was dissatisfaction regarding the information that several respondents thought was inadequate. In the result it also came to light that the respondents meet the social worker just a few times and that the communication between them both often happens by phone calls but especially through application forms and the respondents there for have it difficult to give comments about how they were received. All respondents have gotten information about that appeal can be lodged but none of them know what an individual workplan is.