The Complexity of Treatment in a High Security Prison Setting : Limitations and Possibilities

For those individuals who committed serious crimes, treatment often shows lack of positive effects in terms of social, psychological and behavioral change (Latessa, Cullen & Gendreau, 2002). Not only is the treatment high in cost, but sometimes also results in negative outcomes through the deterioration of an individual’s behavior, as well as their social and psychological function. Due to the goals and values in society, there is a requirement that the human services and treatment organizations can provide a concise image regarding the extent of given interventions but also whether their efficient in terms of improving the individuals’ over all wellbeing. The overall aim with this study is to investigate how treatment within prison settings is distributed in terms of promoting positive changing processes through daily around-the-clock activities. This study has a qualitative approach where the data has been conducted through interviews with the staff at T-unit, Kumla prison. The result shows that the treatment is practiced in accordance with the risk, need and responsivity model. However, there is a lack of interaction between the prison officer’s and the inmate’s which prevent the specific treatment to connect with the daily activities which in turn prevent a positive socialization process to occur.För de personer som har begått allvarliga brott, visar behandling ofta på föga effekter i form av sociala, psykologiska och beteendemässiga förändringar (Latessa, Cullen & Gendreau, 2002). Behandlingen innebär inte enbart höga ekonomiska kostnader men resulterar också ibland i negativa resultat genom en försämring av en individs beteende i form av dennes sociala och psykologiska funktion. På grund av de mål och värden som finns i samhället, finns det krav på att människobehandlande organisationer ska tillhandahålla en koncis bild gällande omfattningen av deras insatser men även huruvida dessa insatser är effektiva i form av att förbättra enskilda individers mående. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur behandling, genom en dygnet runt process i en anstaltsmiljö, bedrivs för att främja positiva förändringsprocesser. Denna studie har en kvalitativ ansats där intervjuer har genomförts med personalen på T-huset, Kumla anstalt. Resultatet visar att behandlingen utövas i enlighet med risk, behov och responsivitetsmodellen. Dock finns det en brist på interaktion mellan kriminalvårdarna och de intagna vilket hindrar den specifika behandlingen från att knyta an till de dagliga aktiviteterna vilket i sin tur hindrar en positiv socialisationsprocess