Förtätningsrosen i Örebro : En analys av förtätningspotentialen i två av Örebros stadsdelar

Bebyggelsens täthet i städerna har sedan 1800-talets andra hälft varit en omdiskuterad fråga inom stadsplaneringen både i Sverige och internationellt. Med sina olika åsikter om bebyggelsetätheten har arkitekter och stadsplanerare påverkat planeringen och byggnationen av världens städer. Idag förespråkas en förtätning av städer på många håll och denna utveckling går hand i hand med miljö- och hållbarhetsarbetet med argument om att tätare städer bland annat minskar transportbehovet. Framtidens byggnation av städer förväntas också följa samma linje med förtätning som mål. Städerna blir alltså tätare och tätare, men frågan är då var i städerna som framtidens förtätande byggnation ska ske. För att utreda detta är ett sätt att ta hjälp av den analysmodell som kallas för förtätningsrosen som ger en överblick av förtätningspotentialen i ett utvalt område utifrån temana förtätningsbehov, förtätningstryck, förtätningsutrymme och förtätningsfrihet. I Sverige finns det flera städer som kan antas ha ett särskilt stort förtätningsbehov varav Örebro är ett exempel utifrån att kommunens befolkningsökning mellan 2010 och 2015 var den femte största i landet mätt i antal personer. Utifrån det antagna förtätningsbehovet i Örebro är syftet med denna studie att med förtätningsrosen som metod ta fram ett möjligt underlag för stadsplaneringen och undersöka vilken potential det finns för förtätning i två av Örebros områden, närmare bestämt i Norrby och Tybble. Att testa förtätningsrosens användbarhet i en stad av Örebros storlek utgör ett delsyfte eftersom analysmodellen ursprungligen togs fram för att användas i Stockholm. Studien visar att förtätningsrosen, efter vissa modifieringar, är användbar i en stad som Örebro med slutsatsen att det i de båda analyserade områdena finns potential för förtätning, men att den är större i Norrby än i Tybble