Positiva skolerfarenheter - en rättighet : En studie om hur ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom beskriver sina skolerfarenheter utifrån villkor och möjligheter till lärande och utveckling

Särskilda undervisningsgrupper för elever med Aspergers syndrom har under 2000–talet vuxit fram både i grund- och gymnasieskolan, trots en nationell vision om en skola för alla. Detta framgår i Skolverkets rapport (2009) Skolan och Aspergers syndrom – Erfarenheter från skolpersonal och forskare . Syftet med den här studien är att belysa hur ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom beskriver sina skolerfarenheter utifrån villkor och möjligheter till lärande och utveckling samt belysa vilka generella och specifika pedagogiska implikationer som framträder ur ungdomarnas erfarenheter. Studien är en kvalitativ studie med en fenomenologisk utgångspunkt vilken studerar individers perspektiv på sin inre värld. För inhämtning av empiri används en semistrukturerad intervju. Som utgångspunkt i analysen av resultatet och i en diskussion om ungdomarnas erfarenheter om villkor och möjligheter till lärande och utveckling i skolan, används ett sociokulturellt perspektiv med en neurodidaktisk ansats. Resultatet av studien visar att ungdomarna har positiva erfarenheter av sin nuvarande, exkluderande skolform med relativt små klasser. Ungdomarna erbjuds både en subjektiv och objektiv delaktighet i sin nuvarande skolform. Detta skapas bland annat genom samspelet med personal och klasskamrater, grupparbeten och genom känslan av gemenskap och bekräftelse. I studien framkom det även att ungdomarna ges utrymme att kommunicera och vara i dialog med pedagogerna. Genom dialogen utformas det stöd de är i behov av. Elevernas inflytande över stödets utformning är överensstämmande med skolans demokratiska uppdrag