Utvärdering av skillnad i metod att mäta överrefraktion samt hur överrefraktionen skiljer sig mellan tre olika instrument

Syfte: Syftet för denna studie var att se om det var någon skillnad i den överrefraktion man får fram hos patienten när överrefraktionen genomförs i provbåge, foropter och autorefraktor. Undersökningen gick även ut på att se om det blev någon skillnad om överrefraktionen genomfördes monokulärt med ocklusion eller binokulärt med dimlins. Metod: I studien deltog 30 personer i åldrarna 19 till 42 år. Det var sammanlagt 13 lågmyoper, 3 högmyoper, 5 hyperoper och 9 emmetroper som deltog i undersökningarna. Av dessa var 8 personer inte linsbärare och blev tillpassade med linser utifrån k-värden och HVID för att få en så bra sits som möjligt på linserna. De andra deltagarna blev tillsagda att komma till undersökningen med linser ordinerade till dem av en leg. optiker. Linsernas styrka kontrollerades sedan i provbåge, foropter och autorefraktor i slumpmässig ordning för att inte mätmetoden skulle påverka resultaten. Det var även slumpmässigt om överrefraktionen började med att utföras monokulärt eller binokulärt. Resultaten från överrefraktionerna antecknades och deltagarnas linsstyrkor antecknades för att sedan sammanställas i resultaten. Resultat: Resultaten visade att det fanns en signifikant skillnad mellan överrefraktionerna i provbågen och autorefraktorn samt foroptern och autorefraktorn då sfärisk ekvivalens användes för resultaten vid autorefraktorn. Däremot var skillnaden mellan provbågen och foroptern inte signifikant. Vid jämförelse binokulärt och monokulärt hittades endast en signifikant skillnad då foroptern användes som instrument. Slutsats: Av studien kunde det konkluderas att överrefraktion i provbåge eller foropter var lämpligast att använda. Det var inte heller någon signifikant skillnad i överrefraktion genomförd monokulärt och binokulärt