Och den långa ludna foten : Tre förskollärares uppfattningar kring musik som pedagogiskt redskap till att främja barns språk

Jag har valt att undersöka hur tre stycken förskollärare i en mellanstor kommun arbetar med musik i verksamheten för att främja språk hos barn. De flesta förskolor i Sverige sjunger och spelar tillsammans med barnen i stor utsträckning. Syftet med undersökningen var att undersöka ifall dessa pedagoger var medvetna om musikens förmåga att främja språk. Ifall medvetenheten fanns ville jag granska hur samt varför de planerar och genomför sina musiksamlingar i avsikt att öka språket hos barn. Som metod har jag använt mig utav kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att samtliga har goda kunskaper inom musik samt på vilket sätt musik och språk på många sätt hör ihop. Medvetenheten är relativt stor kring dessa två enheter och hur de konkret kan tränas för barnens vidare utveckling. Pedagogerna visar stort engagemang för ämnet musik som konstutövande, men även som ett viktigt pedagogiskt redskap för barnens språkutveckling. Samtliga menar att förutsättningen till all form av lärande är att pedagogen själv är glad, inspirerande och engagerad. Detta gäller inte minst vid genomföranden av musiksamlingar i syfte att främja barns språk