Outdoor Time - Tradition or Pedagogical Asset? : Preschool Pedagogues way of working during Outdoor Time

Denna studie undersöker de pedagogiska tankar och uppfattningar som förskolepedagoger har gällande utevistelsen i förskolan. Studien omfattar tre parintervjuer och en gruppintervju med förskolepedagoger från fyra olika förskolor. Resultatet har visat att utevistelsen i förskolan inte planeras i samma utsträckning som inomhusvistelsen. Läroplanen i förskolan är tolkningsbar och när det gäller utevistelsen lämnas väldigt mycket till förskolepedagogernas egna tolkningar om hur de vill och ska arbeta med läroplanen när de befinner sig ute på förskolegården. Resultatet visar även att fri lek dominerar under utevistelsen och att pedagogerna gärna vill vara ”närvarande på avstånd”. Det har även framkommit att pedagogerna ser en del begränsningar som kan utgöra hinder för utevistelen. Dessa är bland annat stora barngrupper och att barnen inte ordentliga ytterkläder. Resultatet är analyserat utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där det framkommit att utevistelsen genom vanemässigt handlande blivit en tradition som går på rutin. This study investigates the pedagocial thoughts and opinions of nine preschool pedagogues from four different preschools, concerning the outdoor time. The result has shown, using interviews for gathering information, that the outdoor time in preschool is not to the same extent planned, as compared to the time spent indoors. According to the pedagogues, the curriculum for the Swedish preschool can be interpreted in many ways, therefore, it is up to the pedagogues to define what the curriculum means to them and decide how they want to work during the outdoor time. The result has also shown that free play is the dominating activity outdoors and that the pedagogues want to be “present from a distance”. It has also appeared that the outdoor time is limited because of difficulties such as large groups of children and a lack of proper clothes. The study is analysed from a social constructionism point of view and with this theory we have concluded that the outdoor time has, through habitualised actions, become a tradition in preschools.