Vad har IFRS 3 gett för resultat gällande redovisning av förvärvad goodwill?

Redovisningen av värdet på förvärvad goodwill har alltid varit omdiskuterad och kritiserad. Detta eftersom man anser att goodwillposten är en post som inte går att härleda. Genom införandet av IFRS 3 har man försökt att minimera goodwillposten och infört test av nedskrivningsbehov istället för tidigare systematisk avskrivning samt att fler immateriella tillgångar identifieras. I och med detta kan det anses att spelrummet för företagsledningen och revisorerna avseende goodwillposten reglerats. Uppsatsen tar upp införandet av IFRS 3 och vad den har resulterat i, avseende förvärvad goodwill. Uppsatsens problemformulering lyder: Vad har IFRS 3 resulterat i gällande redovisning av förvärvad goodwill? För att besvara uppsatsens problemformulering har två hypoteser ställts upp: Hypotes 1: IFRS 3 ger tillförlitligare redovisning av förvärvad goodwill Hypotes 2: IFRS 3s krav på identifiering förenklar redovisningen av förvärvad goodwill Syftet med uppsatsen är att ta reda på vad IFRS 3 har haft för betydelse vid redovisningen av förvärvad goodwill. Undersökningen i uppsatsen har utgått från revisorers synpunkter genom en kvantitativ ansats i form av en enkätundersökning, samt en kortare intervju med redovisningsspecialisten Johan M Ericsson från Öhrlings. Uppsatsen teorier har baserats på Agentteorin och The Efficient Market Hypothesis. Utifrån dessa teorier har även hypoteserna i uppsatsen utformats. Resultatet av undersökningen får tolkas med försiktighet då ett stort bortfall föreligger. Det som framkommer från undersökningen visar att revisorernas uppfattning gällande hypotes 1 är positiv och negativ gällande hypotes 2. Detta resulterar i att revisorerna anser att IFRS 3 ger tillförlitligare redovisning av förvärvad goodwill. Däremot anser revisorerna ej att IFRS 3s krav på identifiering har förenklat redovisningen av förvärvad goodwill