Hur Barn- och utbildningsförvaltningen i Haninge kommunicerar med förskolorna i kommunen

Syftet med denna uppsats var att utifrån ett kommunikationsteoretiskt perspektiv granska hur en kommun arbetar med kommunikationen av mål och visioner mot sina förskolor, kommunala och fristående. Vidare ämnade vi undersöka huruvida det finns skillnader i kommunens sätt att kommunicera med de två olika typerna av förskola. Med detta mål i sikte genomfördes en fallstudie av en svensk kommun: Haninge kommun. Vi utförde intervjuer med tre tjänstemän på Barn- och utbildningsförvaltningen och fem förskolerektorer varav två var rektorer för kommunala förskolor. Därefter gjorde vi en enkätundersökning bland personalen på förskolorna vars rektorer hade intervjuats. Valet av intervju- och enkätdeltagare gav ett brett perspektiv som gjorde att vi fick en bild av hur kommunikationen sker genom de tre leden, från förvaltningstjänstemännens till förskolepersonalens nivå. I studien framkom att det finns brister i kommunikationen hos Haninge kommun. Det finns stora skillnader mellan hur kommunikationen med fristående respektive kommunala förskolor sker. De fristående står bland annat helt utanför kommunens intranät och e-postsystem vilket gör att en stor del av informationen om kommunens mål och visioner inte når dem. De är istället hänvisade till andra kommunikationskanaler som exempelvis kommunens hemsida där de själva får leta upp den information de söker. De fristående förskolorna bjuds inte heller in till de rektorsmöten som hålls varannan vecka och där förvaltningstjänstemännen och förskolerektorerna deltar. Den så kallade kvalitetsredovisningen där förskolornas resultat mäts i bland annat nöjdhetsenkäter har de fristående först förra året, 2007, fått delta i men då utan den uppföljning kommunen gör med de kommunala förskolorna. De får söka efter och tolka resultaten själva, inget initiativ har tagits av kommunen till att diskutera de respektive förskolornas resultat. Vidare är kommunens kommunikationsvägar flexibla och tjänstemän, rektorer och förskolepersonal kan använda de kommunikationsvägar de finner bäst lämpade