Malmö – en kunskapsstad i kris

Under senare år har medier världen över bevakat Malmö, och beskrivit staden som kriminell och våldsam. På ledar- och debattsidor har kritik främst riktats mot stadens kommunalråd Ilmar Reepalu, men även mot polisen i Malmö, Malmös skolväsende och den svenska regeringen. I sin bevakning framställer medier Malmö som en stad i kris, där förtroendet för Malmös politiska styre är lågt. Parallellt med denna mediebevakning pågår det inom Malmö stad ett internt arbete med storytelling för kommunanställda. Syftet med detta arbete är att stärka vi-känslan hos de anställda och förändra bilden av staden. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur krisen i Malmö framställs på ledarsidorna i fem svenska dags- och kvällstidningar, och hur dessa framställningar kan påverka bilden av staden. Jag använder mig av narrativa analyser för att se vilka roller medierna konstruerar i sina berättelser, och vilka aktörer de tillskriver ansvar för krisen. Slutligen undersöker jag, utifrån Winni Johansens och Finn Frandsens kommunikationsmodell Den retoriska arenan (2010), hur den retoriska arenan kan påverka hur Malmö stad kan agera och svara på eventuell kritik riktad mot dem på mediernas ledarsidor. Resultatet av de narrativa analyserna pekar på att det är många olika aktörer som åläggs ansvar i krisen. Analysen av den retoriska arenan visar att finns en komplexitet i Malmös situation, där flera aktörer kommunicerar om, med och förbi varandra. Detta gör det svårt för staden att tillgripa en given strategi för att återupprätta sitt förtroende