Möjlighet att förebygga arbetsutmattning ur socialarbetarens perspektiv

Det sociala arbetets art kan anses vara både utmanande och belastande. Det har forskats en hel del både i Finland och utomlands gällande hur socialarbetarna upplever sina arbetsförhållanden. Angående hur socialarbetarna ser på sin möjlighet att eventuellt förebygga utmattning i de rådande omständigheterna har inte stått inför forskning i så stor grad. I denna pro gradu- avhandling undersöker jag på vilket sätt socialarbetaren upplever samt utnyttjar sin möjlighet att förebygga arbetsutmattning. Jag granskar även på vilket sätt arbetsförhållandena beskrivs och upplevs samt huruvida socialarbetarens handlingsutrymme eventuellt inverkar på möjligheten att förebygga arbetsutmattning. Socialarbetarens handlingsutrymme står som teoretisk referensram. Handlingsutrymmet innefattar området mellan klientens behov och organisationens målsättning samt lagstadgade krav på vad yrkesrollen innefattar. Detta område förvaltar socialarbetaren självständigt till klientens fördel på basen av sin profession och kunskapsgrund. Handlingsutrymmet innebär faktorer som endera underlättar respektive begränsar utförandet av arbetet. Utrymmet kan således vara stort respektive litet. Materialinsamlingen skedde under åren 2012- 2013. Informanterna bestod av nio formellt behöriga socialarbetare i åldern 26-60. Personerna hade mellan 2-30 års arbetserfarenhet inom barnskyddet. Forskningsmaterialet består av sex socialarbetares öppna berättelser samt tre intervjuer med halvstrukturerade frågor. Mitt material består således av två olika stoff vilka jag analyserar med en tematisk innehållsanalys. Forskningsgreppet är kvalitativt. Enligt de centrala resultaten upplever socialarbetarna att arbetsbördan är möjlig att hantera via olika metoder. Handlingsutrymmet beskrivs som brett och det personliga ansvaret är stort, vilket socialarbetarna upplever som motiverande och viktigt. Individerna uppger sig söka stöd från arbetsparet och arbetsgemenskapen för att minska på belastningen. Denna metod upplevs som en av den mest centrala förebyggande faktorn för arbetsutmattning. Socialarbetarna uppger sig ständigt reflektera över det egna välbefinnande samt sträva till att upprätthålla en balans mellan de olika delområdena i livet. De försöker medvetet åtgärda en obalans ifall den tillfälligt rubbas av för stor belastning i arbetet eller i det privata livet. Att uppvisa flexibelt och positivt förhållningssätt inför arbetsmetoder och de övriga i arbetsgemenskapen är viktigt. Likaså nämns humorn som en viktig förebyggande faktor. Att utveckla sina arbetsmetoder angående prioritering och professionalitet beaktas ständigt för att klara av att bemästra arbetet och förebygga arbetsutmattning. Det kan konstateras att socialarbetarna gav en bild av att det är möjligt som socialarbetare inom barnskyddet att uppleva arbetet som meningsfullt. Likaså att arbetet är möjligt att hantera trots de ökade upplevelserna av för stor belastning inom socialarbetaryrket överlag. Det är även möjligt att påverka en hel del faktorer som förebygger utmattning på längre sikt både på det personliga planet och inom arbetsgemenskapen. Den egna attityden framstod även som betydelsefull och den kan åtminstone alla teoretiskt sätt själv påverka