Att flyga, flänga och orka? : En undersökning av hur kabinpersonalens copingstrategier påverkar deras välmående

Syftet med denna pro gradu-avhandling var att undersöka hur de copingstrategier som kabinpersonalen använder för att hantera arbetsrelaterad stress påverkar deras välmående. Den empiriska undersökningen genomfördes som en kvantitativ survey-undersökning bland kabinpersonalen på Finnair våren 2002 (N = 170, 58 %). Materialet analyserades med statistiska metoder. Avhandlingens teoretiska referensram utgick från Lazarus och Folkmans (bl.a. 1984) kognitiva stressmodell samt Dewe och Guests (1990) modell för att undersöka copingstrategier i en yrkeskontext. Dessutom utgick avhandlingen från tidigare forskning kring arbetshälsa (bl.a. Michie, 2002) samt kabinpersonalens arbetsvillkor och välmående (bl.a. Ballard m.fl., 2006, och Eriksen 2006). På basen av de teoretiska utgångspunkterna utformades ett frågeformulär som bland annat tog upp respondenternas demografiska (t.ex. ålder) och yrkesrelaterade bakgrund (t.ex. flygerfarenhet ), copingstrategier, stressfaktorer samt fysiska och psykiska stressymptom. Det huvudsakliga målet med forskningsfrågorna var att undersöka om det fanns ett samband mellan kabinpersonalens copingstrategier och välmående då effekten av respondenternas demografiska och yrkesrelaterade bakgrund kontrollerades. Kabinpersonalens välmående mättes som subjektivt upplevd stress samt som fysiska och psykiska stressymptom. Resultaten av de hierarkiska regressionsanalyserna visade att det fanns ett samband mellan kabinpersonalens copingstrategier och välmående (med alla tre mått) då effekten av bakgrundsvariablerna kontrollerades. Emotionellt utagerande hade det största sambandet med försämrat välmående. Denna copingstrategi hade också högst förklaringsvärde beträffande alla tre stressmått då de övriga variablerna kontrollerades. Högre grad av problemfokuserad coping hade samband med lägre grad av subjektivt upplevd stress. Copingstrategierna hade högst förklaringsgrad beträffande modellen för subjektivt upplevd stress (18 %). Enligt resultaten har problemfokuserad coping samband med högre grad av välmående i situationer som individen kan påverka medan emotionsfokuserade copingstrategier har samband med lägre grad av välmående i motsvarande situationer. Detta resultat stöder den kognitiva stressmodellen (Lazarus och Folkman, 1984). Sambanden mellan copingstrategier och välmående i denna yrkeskontext är dock inte entydiga utan de bör i framtiden undersökas mer ingående med beaktande av kabinpersonalens särart som yrkesgrupp. De viktigaste källorna: Lazarus och Folkman 1984; Lazarus 1999; Dewe och Guest 1990; Dewe m.fl. 2010, Elo m.fl. 1999, Ballard m.fl. 2006; Eriksen 2006 och 2007; Kelleher och McGilloway 2005, Partridge och Goodman 2006