Människan-Journalisten-Människan : hur finlandssvenska journalister upplevde att arbeta med skolmassakrerna i Jokela 2007 och Kauhajoki 2008.

Only abstract. Paper copies of master’s theses are listed in the Helka database (http://www.helsinki.fi/helka). Electronic copies of master’s theses are either available as open access or only on thesis terminals in the Helsinki University Library.Vain tiivistelmä. Sidottujen gradujen saatavuuden voit tarkistaa Helka-tietokannasta (http://www.helsinki.fi/helka). Digitaaliset gradut voivat olla luettavissa avoimesti verkossa tai rajoitetusti kirjaston opinnäytekioskeilla.Endast sammandrag. Inbundna avhandlingar kan sökas i Helka-databasen (http://www.helsinki.fi/helka). Elektroniska kopior av avhandlingar finns antingen öppet på nätet eller endast tillgängliga i bibliotekets avhandlingsterminaler.Avhandlingen behandlar finlandssvenska journalisters upplevelser av att arbeta med bevakningen av skolmassakern i Jokela 2007 och Kauhajoki 2008. Avsikten är att skildra hur reportrar och nyhetschefer förhöll sig till dem som drabbats av massakrerna, till de etiska koder som styr journalistiken under exceptionella förhållanden, samt journalisternas personliga psykologiska reaktioner på skolmassakrerna, ur ett krispsykologiskt och journalistetiskt perspektiv. Avhandlingen strävar även efter att belysa de rutiner och regelverk som tillämpas vid nyhetsredaktionerna under kriser. Avhandlingen bygger på tretton temaintervjuer med journalister vid tre rikstäckande, svenskspråkiga medier i Finland, Rundradions tevenyheter Tv-Nytt och radionyheter Aktuellt, samt dagstidningen Hufvudstadsbladet. Intervjuerna har analyserats utgående från en modell som bygger på journalisternas upplevelser av situationen, den professionella insatsen, den personliga upplevelsen av händelsen samt reflektionen efteråt i samband med skolmassakrerna i Jokela och Kauhajoki. Analysen ger vid handen att det råder oklarhet kring både den enskilda journalistens och hela nyhetsredaktionens roll vid kriser som skolmassakrerna. Respondenterna saknade utbildning, träning och riktlinjer för fall av det här slaget. Etiska frågor, som bemötandet av drabbade, löstes från fall till fall, utan egentliga principbeslut i bakgrunden. Bevakningen av skolmassakern i Kauhajoki 2008 upplevdes som mer lyckad än bevakningen av det första fallet i Jokela 2007, både ur redaktionellt-tekniskt som ur etiskt perspektiv. En central förklaring till det här var det geografiska avståndet från Helsingfors, vilket gav såväl de lokala myndigheterna som journalisterna mer tid att förbereda uppdraget. Det här resulterade bland annat i att journalisterna inte kom åt att möta och intervjua drabbade, vilket hade lett till omfattande mediekritik efter skolmassakern i Jokela året innan. Möjligheten till debriefing för journalisterna förbättrades från Jokela till Kauhajoki, men respondenterna upplevde inget personligt behov av hjälpen, trots erfarenheter av psykisk stress. Centrala källor : Englund, Liselotte: Katastrofens öga (2008) Raittila, Pentti: Onnettomuus Estonia (1996) Dyregrov, Atle: Katastrofipsykologian perusteet (1994