Brottsoffer och anhöriga i kvällspressen : En jämförande studie av bevakningen kring morden på Helén Nilsson och Engla Höglund

Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem. Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare. Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag. Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet.