Jag tror inte mina ögon : en studie om förhållandet mellan visuell perception och mentaliseringsyttranden.

Denna explorativa studie ämnar generera en hypotes om ett potentiellt samband mellan ögonrörelsemönster och mentaliseringsyttranden. Frågor som ställs i studien är hur ett sådant samband ser ut och hur det skulle kunna mätas. Ett experiment designas där försöksdeltagarna får uppgiften att berätta en sammanhängande berättelse utifrån en serie bilder, såväl berättelsen som försöksdeltagarens ögonrörelsemönster spelas in. Data analyseras på flera sätt; ögonrörelsemönstret jämförs mellan försöksdeltagarna och mellan stimuli, dessutom utförs en närmare granskning av ögonrörelsemönstrens utseende just innan försöksdeltagaren använder ett mentaliseringsyttrande. Slutsatserna som dras i studien är att det finns ett flertal sätt att undersöka förhållandet mellan ögonrörelsemönster och mentaliseringsyttranden. De analysmetoder som används i studien har inte visat på något samband mellan försöksdeltagarnas ögonrörelsemönster och deras mentaliseringsyttranden varför ingen hypotes har kunnat genereras. Studien visar däremot på att emotioner tycks vara den vanligaste typen av mentaliseringsyttrande vid berättande och bör beaktas enskilt istället för att klumpas ihop med övriga mentaliseringsyttranden.Jag tänker därför pratar jag - visuell uppmärksamhet i socialt tänkande och i socialt samspe