Utveckling genom regional samverkan? : Insatser för arbete och entreprenörskap inom introduktionen för nyanlända invandrare i Sörmland

Projektet Sörmlandslinjen har handlat om att utveckla nya metoder och samverkansformer inom introduktionen för nyanlända invandrare och inom insatserna för asylsökande i Södermanlands län. Ambitionen har varit att skapa en regional plattform för detta utvecklingsarbete. Projektet innefattar både insatser för att underlätta arbetsmarknadsetablering och hälsofrämjande aktiviteter. Denna processutvärdering har genomförts parallellt med projektet och studerar tre centrala delar: Den övergripande samverkansprocessen inom projektet. Insatser för matchning, kartläggning och utveckling av arbetsmarknadsinsatser där två utvecklingscoacher med bakgrund som företagare anställdes gemensamt av de medverkande kommunerna. Insatser för att föra in företagande och entreprenörskap som en del av introduktionen. Kopplingen mellan den regionala samverkan och det lokala utvecklingsarbetet har ägnats särskild uppmärksamhet i analysen och två av de deltagande kommunerna i projektet har valts ut som fokuskommuner vad gäller de lokala insatserna, Eskilstuna och Katrineholm. Insatsen med utvecklingscoacherna har framförallt varit inriktad på att utveckla den kommunala introduktionsverksamheten. Matchningsarbetet i projektet har däremot varit relativt begränsat. Coachernas arbete har bl.a. resulterat i att kommunerna har startat upp projekt mot arbetsplatsförlagd SFI, påbörjat utvecklingsarbete kring kartläggning, genomfört företagsbesök och behovskartläggning, seminarium om jämställdhet, börjat med könsuppdelad statistik och att man har fått igång diskussioner om avvägningen mellan utbildning och arbetsmarknadsinsatser. Insatsen har dock fungerat något bättre i Katrineholm än i Eskilstuna. Det finns flera förklaringar till detta. Konceptet fungerade bättre i en mindre och plattare förvaltning där coachen kunde befinna sig på ett slags mellannivå med kontakt med såväl ledning som direkt med deltagarna. Det fanns också en större oenighet och oklarhet vad gäller coachens roll och mandat i Eskilstuna än i Katrineholm, där man klargjorde förväntningarna i ett tidigare skede. Coachernas insatser utgjorde dessutom ett slags delprojekt eller ”projekt i projektet” och det har funnits problem med en oklar ansvarsfördelning mellan Sörmlandslinjen och delprojekten. Insatsen med coacherna var nära kopplad till idén om ”anställningsbarhet” medan insatsen mot att göra entreprenörskap till en del av introduktionen handlade om att underlätta för de nyanlända att själva starta företag. ALMI/IFS skulle genomföra en utbildning i företagande med SFI-deltagarna i kommunernas introduktion. Detta har också genomförts men man har varit tvungna att anpassa konceptet efter hand då utbildningen var på en för svår språknivå inledningsvis. I Katrineholm gick man över till att genomföra detta som ett informationstillfälle inom samhällsinformationen. I Eskilstuna lade man också in informationstillfällen men lyckades även genomföra utbildningar för dem som anmälde intresse. Insatsen har inneburit att företagande numera är en del av samhällsinformationen i båda kommunerna och har bidragit till en ökning av antalet rådgivningstillfällen. Detta har resulterat i 47 affärsplaner och bidragit till att 18 nya företag har startats av nyanlända under projektperioden. Rådgivarna på ALMI betonar dock att detta främst är en långsiktig informationsinsats där deltagarna ska få information om företagande tidigt och om var de kan vända sig om de vill starta företag i framtiden. Samverkan på den regionala nivån har bidragit till erfarenhetsutbyte och att knyta kontakter mellan de deltagande parterna. Projektets organisation och de samverkanskonstellationer som skapats regionalt har dock haft svårt att överbrygga avståndet mellan lokal och regional nivå. Det har funnits en brist på delaktighet och en avsaknad av identifikation med projektet från de olika projektparternas sida. Mycket av det regionala arbetet har legat på Länsstyrelsen som har varit ensam projektägare och ledare av projektet. Projektet kunde ha dragit fördel av en organisation som på ett bättre sätt hade speglat de i hög grad horisontella relationerna som i grunden präglar detta område, exempelvis genom fler partssammansatta organ med tydligare mandat och en mer gemensam ansvarsfördelning. Det finns i detta avseende ett behov av att stärka delaktigheten och underifrånperspektivet i den regionala samverkan. Viktiga slutsatser kring denna problematik och svårigheterna med att adressera en så bred uppsättning frågor har dock redan dragits och projektet har inneburit stora möjligheter till lärande. Det finns goda skäl att, i linje med senare initiativ (t.ex. GNOT-projektet), vidareutveckla den regionala samverkan mot mer avgränsade områden och i mer specialiserade konstellationer. Det finns en relativt stor samsyn kring vikten av att bredda samverkan med aktörer från exempelvis näringsliv och civilsamhälle. Mer avgränsade samarbetskonstellationer, med den gemensamma regionala överenskommelsen som bas, bör även kunna underlättainkluderingen av nya parter i det regionala samarbetet