Närheten i historia

Ett lokalhistoriskt centrum, tryggt förankrat i ett universitet, kan rimligen inte med bibehållen självaktning undvika att diskutera lokalhistoriens position i skolan. Eller rättare sagt, tyvärr; dess brist på position. Nu må det emellertid genast sägas, att motiven bakom diskussionerna vid det lokalhistoriska centret i Linköping ingalunda gällt lokalhistoria i skolan för lokalhistoriens egen skull allenast. Nej, större visioner har funnits. Sålunda har tankar skymtat om lokalhistoriens möjligheter att förbättra historieämnets status bland skolans växande människor, kanske rentav vara dem till nytta och glädje i deras sökande efter en identitet. Men om denna förträfflighet med lokalhistoria i skolan händelsevis skulle vara sann, varför har man då inte för länge sedan reformerat ämnet och gett skolan en annan historia? Eller har man måntro försökt? I varje fall diskusterat det kanske? Frågorna återkom med en viss envishet under diskussionerna. Så blev det inom centret så småningom dags att ta reda på vad som till äventyrs skrivits i ärendet. Uppdraget föll på mig som gammal skolman. Min första överraskning - och den var verkligen positiv - var att de forskare jag tog kontakt med mötte mig med idel välvilja och hjälpte mig stort att hitta till källorna. Jag känner tacksamhet härför. Som historieintresserad icke-historiker hade jag utan detta bistånd svårligen funnit vägen in i historieämnets historia. Sysslebäck våren 1991 Lars Ela