Competition at public procurement : Particularly regarding rogue tenders

Lagarna om offentlig upphandling har som syfte att bidra till att den inre marknaden inom EU upprätthålls. Osund konkurrens förhindrar att offentliga myndigheter gör bra affärer. Förekomsten av oseriösa anbudsgivare och bristande kontroller från upphandlande myndigheter gör att skattepengar som skulle kunna användas inom välfärden går förlorade. Upphandlingsreglerna ska säkerställa att myndighet inte använder offentliga medel på ett otillbörligt sätt och därav säkra att inga leverantörer gynnas eller missgynnas. Upphandlingsreglerna har en lång historisk utveckling och ämnar konstant att bli modernare och enklare samt garantera en rättvis konkurrens mellan leverantörerna. Oseriösa anbud kan förekomma i flera olika former. I uppsatsen redogörs för vilka dessa former kan vara, samt hur upphandlande myndighet har möjlighet att med hjälp av upphandlingsreglerna förhindra att sådana anbud antas. Angående förhindrandet av oseriösa anbud leder till att bevisfrågan blir av intresse. Bevisbördans placering gällande ett anbuds seriositet redogörs för med hjälp av främst HFD:s nya domar om onormalt låga anbud men även EU-domstolens praxis. Det spekuleras även över hur den eventuella förseningen av införlivandet av det nya upphandlingsdirektivet kommer att påverka de offentliga upphandlingarna i Sverige. I analysen utreds frågeställningarna är det möjligt att förhindra att oseriösa anbud antas och hur påverkar oseriösa anbud konkurrensen vid offentlig upphandling där bland annat slutsatsen blir att upphandlande myndigheters kontroll av leverantörer bör vidgas samt att det är av vikt att uppnå en sund marknad med bra konkurrens, vilket innebär att oseriösa anbud måste motarbetas. I dagsläget får det fortfarande anses oklart gällande begreppen oseriösa anbud samt oseriösa leverantörer, men insikten om att en motarbetning är behövlig för att uppnå EU:s inre marknad, får anses vara upp-märksammad.