DNA : Att tillvarata DNA på ett rättssäkert sätt

Syftet med arbetet är att belysa problematiken kring DNA som ett bevisinstrument, hur de olika analysformerna går till samt att påvisa vikten av att även polispersonal i yttre tjänst förstår hur och varför det är så viktigt att det tillvaratas på rätt sätt. Det finns mycket litteratur om DNA och jag har försökt begränsa mitt material till de delar som kan intressera poliser. Jag har även försökt att förklara DNA på ett så lätt sätt som möjligt för att den som inte är så bevandrad i biologi skall kunna förstå ett ändå mycket komplext ämne. Företrädelsevis har jag använt mig av skriftlig litteratur i form av handböcker för kriminaltekniker, föreläsningsanteckningar från Rättsmedicin för Jurister och sökningar på Internet ex. SKL’s hemsida. I arbetet har jag först gått igenom bakgrunden rent historiskt kring DNA, från första upptäckten av hur egenskaper ärvs 1865 till modern tid då DNA används som bevis i rättegångar. Resultatet har jag redovisat som ett fingerat ”case” där jag låtit huvudpersonerna agera utifrån vad man ska tänka på när man säkrar DNA-spår och låtit dem följa hela kedjan ända till analyssvar och sedermera en dom i tingsrätten. Eftersom DNA är ett mycket känsligt spår är det viktigt att det tillvaratas på rätt sätt för att det inte skall kontamineras (dvs. smittas av spårsäkrarens eget DNA) och även förstöras. Detta för att kunna säkra att rätt person döms för brottet