Återförsäkringsrisker hos direktförsäkringsbolag

I ett direktförsäkringsbolag finns ett flertal risker som måste tas i beaktande. En av dessa risker är återförsäkringsrisker. För att ett direktförsäkringsbolag ska kunna ta emot vissa typer av direktförsäkringar måste riskerna med dem reduceras på ett eller annat sätt. Vanligen görs detta genom olika former av återförsäkringsförbindelser och kontrakt. Den riskaptit som direktförsäkringsbolaget har fastställt är en avgörande faktor för hur mycket som ska återförsäkras. Riskaptiten fastställs utifrån bolagsordningen, ledningens direktiv samt genom den lag som reglerar självbehållet. Kontraktens omfattning bestäms sedan med hjälp av flertalet olika beräkningar och modeller där Estimated Maximum Loss (EML) är en av de vanligaste. EML är den maximala skada som ett eller flera försäkringsobjekt beräknas kunna drabbas av. Beräkningar av detta slag är sällan exakta och skadan kan givetvis bli större än beräknat, vilket leder till ett så kallat EML-genombrott. Sådana genombrott kan, beroende på återförsäkringskontraktets utformning, få stora konsekvenser för direktförsäkringsbolaget. Då försäkringsbranschen är en föränderlig marknad krävs att beräkningarna och modellerna följer med utvecklingen i samhället, men så är inte alltid fallet. Marknaden hinner inte alltid med i den snabba utvecklingen och reagerar ofta för sent, oftast då problemet redan är ett faktum. Den senaste tidens utveckling har inneburit att försäkringsriskerna blivit allt större, vilket i sin tur leder till att direktförsäkringsbolagen måste återförsäkra mer. Mer fokus måste på så sätt läggas på valet av återförsäkringsbolag och när det gäller valet av rätt återförsäkringsform. Den nedåtgående trenden i rating på senare år har gjort det svårt för många direktförsäkringsbolag i samband med valet av återförsäkringsbolag. Vissa har blivit tvungna att använda sig av återförsäkringsbolag som har rating under den nivån som ledningen egentligen kräver. Detta innebär att risken för utebliven betalning blir större. Trots att direktförsäkringsbolaget då har möjlighet att säkra kapital genom så kallade letter of credit, utnyttjas inte denna möjlighet särskilt ofta, troligen på grund av de höga kostnaderna som det innebär. Ett ökat användande av letter of credit skulle kunna minska antalet uteblivna ersättningar från återförsäkringsbolagens sida. Då återförsäkringsmarknaden inte styrs av några specifika lagar blir etik och moral viktiga i sammanhanget. Förtroende för den motsatta parten är mycket viktigt om förbindelsen ska vara värdefull för de inblandade parterna. Konsekvenserna kan bli stora för ett bolag som åsidosätter sina förpliktelser. För ett återförsäkringsbolag som inte betalar ut ersättning, kan det innebära att bolaget inte får teckna några nya förbindelser, då ryktet på marknaden sprider sig snabbt. Finansinspektionen utför tillsyn av försäkringsbolag i samband med återförsäkring. Åsikterna huruvida Finansinspektionens kontroll är tillräcklig eller inte går isär. Vissa menar att i jämförelse med brittiska Financial Supervisory Authority (FSA) så är Finansinspektionens kontroll mildare, medan andra anser att den håller samma nivå som den brittiska, däribland Finansinspektionen själv. Ett av de största problemen för Finansinspektionen är att det är svårt att upparbeta den expertis som krävs. Direktförsäkringsbolaget kommer alltid att veta mer om sina egna risker och därmed om sitt återförsäkringsbehov, vilket alltid kommer vara ett problem för Finansinspektionen. År 2004 utförde Finansinspektionen en större kontroll, där det främsta syftet var att få ökad kunskap. Den nya EU-standard som håller på att arbetas fram ska förhoppningsvis leda till mer tillfredställande tillsyn